Eftersnack

Vi fick lära oss av PR-experten att inte skriva mer än tre meningar per stycke på internet forum. Vi ska se om jag lyckas. Jag vill ju trots allt att ni fortsätter läsa och tar till er mitt budskap.

En kväll var det kulturafton. Vi svenskar formade luciatåg och började skråla, vitryssarna arrangerade diverse mer eller mindre oskyldiga sex-lekar (som de kallade dem), ukrainarna fick oss att sjunga ukrainska folkvisor och leka lekar med regler som byttes hela tiden under lekens gång. Mycket intressant att analysera ur inter-kulturellt perspektiv.

Hemresan innebar 8 h på buss bredvid en fd narkoman och kåkfarare, Vladimir. Dundercool man, uppåt 50 bast, fri från kåken sedan två år, ny fru på 24 år, bäbis, röker mycket, har väldigt få tänder och bara ett ben men ser väldigt bra ut ändå, harmonisk och balanserad.

Han bor i Odessa och startade för ett år sedan upp ett rehabiliteringscenter för fd brottslingar och narkomaner. Eller ja, så vitt jag förstod det så är centret än så länge hemma hos honom och hans familj, på 16 kvadrat. Men med tips från KRIS (som också hade en representant på lägret) och lite flyt och nya lagar som en annan NGO styr upp för tillfället, kan de nog komma igång med en schyst verksamhet tids nog.

Vladimir glödde av inspiration. Hans kärva förflutna tillsammans med hans intellektuella skarphet och förmåga att klättra ner i grottor och käka jordnötter trots dåliga fysiska förutsättningar inger enormt hopp för Odessas framtida frisläppta.

Det blev bara två meningar i sista stycket.