onsdag 29 augusti 2007

Eftersnack

Vi fick lära oss av PR-experten att inte skriva mer än tre meningar per stycke på internet forum. Vi ska se om jag lyckas. Jag vill ju trots allt att ni fortsätter läsa och tar till er mitt budskap.

En kväll var det kulturafton. Vi svenskar formade luciatåg och började skråla, vitryssarna arrangerade diverse mer eller mindre oskyldiga sex-lekar (som de kallade dem), ukrainarna fick oss att sjunga ukrainska folkvisor och leka lekar med regler som byttes hela tiden under lekens gång. Mycket intressant att analysera ur inter-kulturellt perspektiv.

Hemresan innebar 8 h på buss bredvid en fd narkoman och kåkfarare, Vladimir. Dundercool man, uppåt 50 bast, fri från kåken sedan två år, ny fru på 24 år, bäbis, röker mycket, har väldigt få tänder och bara ett ben men ser väldigt bra ut ändå, harmonisk och balanserad.

Han bor i Odessa och startade för ett år sedan upp ett rehabiliteringscenter för fd brottslingar och narkomaner. Eller ja, så vitt jag förstod det så är centret än så länge hemma hos honom och hans familj, på 16 kvadrat. Men med tips från KRIS (som också hade en representant på lägret) och lite flyt och nya lagar som en annan NGO styr upp för tillfället, kan de nog komma igång med en schyst verksamhet tids nog.

Vladimir glödde av inspiration. Hans kärva förflutna tillsammans med hans intellektuella skarphet och förmåga att klättra ner i grottor och käka jordnötter trots dåliga fysiska förutsättningar inger enormt hopp för Odessas framtida frisläppta.

Det blev bara två meningar i sista stycket.

måndag 27 augusti 2007

Bistånd Ukraina

Idag presenterar Gunilla Carlsson den nya biståndspolitiken, som bland annat innebär fokusering på färre länder än tidigare. Både Ukraina och Vitryssland är med bland de prioriterade länderna, men troligtvis med något olika fokus. Vitryssland tillhör de länder "där biståndet bedrivs under andra former än regelrätt stat-till-stat-samarbete. Här är enskilda organisationer och demokratiska krafter i det civila samhället viktiga mottagare av vårt stöd." Detta är rimligt eftersom Sverige inte gärna ger direkt stöd till den diktator.

Men hur stödet till Ukraina mer precist kommer att utformas är fortfarande oklart, på fredag väntas en mer precis presentation av det framtida samarbetet. Ukraina ingår i den kategori av bistånd som syftar till fördjupat reformsamarbete i Östeuropa. Frågan jag ställer mig är om stödet till enskila organisationer kommer att vara en prioriterad fråga, eller om man hellre helt prioriterar rent stat-till-stat-samarbete.

Efter att ha varit i Ukraina i tre månader och studerat just de enskilda organisationernas situation ser jag tendenser av att stora betydelsefulla givare lämnar denna sektor. Amerikanska USAID avsluta till exempel sitt program till civila samhället nästa år, men samtidigt har jag hört rykten om att tyska och nederländska stiftelser kommer att investera i stöd till organisationer i östra Ukraina.

Enskilda organisationer försöker att hitta alternativa finansieringsmöjligheter, utöver stöd från internationella givare, varav en viktig sådan är samarbetet med företag. Än så länge ger inte den Ukrainska staten mycket stöd till enskilda organisationer, och när det finns stöd tycks ansökningsprocedurerna otydliga och orättvisa.

På sikt borde Ukraina såklart bli oberoende från internationellt stöd, men så länge de interna strukturerna för stöd till enskilda organisationer inte fungerar, och samarbete med företag är under utveckling, är det rimligt att Sverige fortsätter med ett rejält stöd till Ukrainska enskilda organisationer.

Det ska bli intressant att se om så också blir fallet när prioriteringarna presenteras i slutet av veckan.

söndag 26 augusti 2007

Åk till Kamenetsk-Podolskij

Staden Kamenetsk-Podolskij blev i veckan vald till en av Ukrainas sju underverk. Ukrainas mest romantiska stad har jag hört, och det tror jag faktiskt på; grönska, ett gammalt slott, en bäck som pårlar i dalgången.



Vi träffade borgmästaren som stolt berättade om hans lyckade stad, studentstad och öppen för investeringar och turism. Än så länge bara 500 hotellsängar, men planer finns på att bygga billiga sovplatser för backpackers. Ännu kommer inte många turister från västeuropa på besök, så skynda!


Ca 40 minuter från Kamenetsk-Podolskij, floden Dnister i Ukraina, nära gränsen till Rumänien

Intryck

Ny kunskap, nya metoder, nya möten - men vad är mitt startakste intryck?

Vitryska, ukrainska och svenska NGO-aktiva samlades i den ukrainska staden Kamenetsk-Podolsky för en träning på temat effektivt påverkansarbete. Hur kan vi på bästa sätt påverka staten, vilka metoder kan vi använda, och hur anpassar vi de här metoderna bäst till vår egna kontext.

Något jag redan visste, men som blev otroligt tydligt här, var hur stor skillnad det är mellan Ukraina och Vitryssland. Svenskar och ukrainare kan diskutera hur man bäst använder media som instrument för att bilda opinion för en fråga, medan vitryssarna frågar sig hur de ska göra när media är kontrollerat av staten. De får gå långa omvägar för minsta lilla insats - nu har jag radvis av exempel på detta. De arbetar hårt, är otroligt professionella, men ser alltför sällan konkreta resultat av sitt arbete.

Men mitt starkaste intryck från vitryssarna är:
De som vill de vill verkligen, och de kan.

Jag ser ett engagemang och en optimistiskt förhållningssätt som jag inte har sett vare sig i Sverige eller i Ukraina. De vill bara kämpa för saker de tror på, de vill arbeta lagligt, de vill utveckla sitt land. Att systemet gör mycket för att försvåra för dem hindrar dem inte.

måndag 20 augusti 2007

Media och valaffisher

I media
...för tillfället en diskussion om huruvida det samtidigt som parlamentsvalet 30 september ska äga rum en folkomröstning om förändringar om konstitutionen. Mindre än 1,5 månader kvar till valet, är detta ännu oklart. Dessutom föreslår Socialisterna och Kommunisterna en folkomröstning gällande missförtroendeförklaring av presidenten.

Valaffisher
...stora orangea sådana, med texten "Samma lagar ska gälla alla!" pryder Ukrainas gator. Denna slogan tillhör Our Ukraine-People's Defence Block. Man vill avskaffa den immunitet som parlamentarikerna nu har. Att parlamentariker som begår brott ska kunna dömas kan tyckas rimligt, speciellt eftersom många parlamentarikerna sitter på stora ekonomiska tillgångar.

söndag 19 augusti 2007

Rökande polis i baksätet

I fredags körde jag bil med en rökandes polis i baksätet, hur kommer det sig? Jo: Jag hade varit jag ute med en kompis och dansat på klubb Karibia. Hon hade parkerat sin bil på gården utanför och lämnat sin väska i baksätet, eftersom hon tänkte att det var säkrare än att ha den på dansgolvet. Men när vi kom tillbaks till bilen var en ruta krossad och väskan (innehållandes pass, körkort, bankomatkort, kamera, telefon, och hemmanycklar) stulen.

Chockade, grubblandes om nästa steg, stod vi där, och då kom en polisbil förbi. De ställde frågor om vad som hänt, och diskuterade vad vi skulle göra - vi ringde och ringde för att spärra bankomatkort, telefonkö, fick nya nummer att ringa. Poliserna väntade snällt. I ukrainska nationella pass står hemadressen, vilket inte var så lyckat eftersom det dessutom låg hemmanycklar i väskan. Så vi försökte få poliserna att åka till lägenheten och kolla att allt var OK, med de kunde inte göra det eftersom lägenheten inte låg inom deras ansvarsområde.

Tillslut kom en stor skåpbil med "experter". Efter att de hade tittat på bilen i en minut försvann alla poliser utom en. Han bad oss köra till polisstationen. Min vän var chockad så vi tyckte att det var dumt om hon skulle köra, och polisen ville inte heller köra, han ville bara röka, så jag fick göra min debut i att köra på ukrainska vägar med en rökandes polis i baksätet. Vi började vår färd genom Kievnatten, svängde runt hörnet och det första vi såg var två bilar som hade krockat i en korsning. Fortsatte framåt, och polisen beskrev med tydlig stämma vägen till stationen "till höger, till vänster, rakt fram, till höger..." Väl framme vid polisstationen upptäckte jag att det var samma station jag för två år sedan blivit visad av en samhällsaktivist, som suttit i häktet här under orangea revolutionen.

Stående utanför polisens kontorsrum:
- Vänta lite, jag ska bara se efter hur det ser ut, jag har sovit här inne!, sa herr polis.
Efter en halv minut fick vi komma in. Kunde inte se någon plats som såg mjuk och sov-vänlig ut. Inte heller mycket på väggarna, men en affisch med reklam för adidas, och en bleknad karta över en del av centrala Kiev. Vi berättade historien, och herr polis lyssnade, suckade, och skrev på ett helvitt papper med slingrig handstil. Ringde upp en kollega, röt bestämt åt kollegan, suckade igen. Väl färdigberättade, åkte vi till min kompis moster för att hämta extranycklar, sen till lägenheten. Ringde på grannens porttelefon, en äldre man i morgonrock öppnade porten, sen kom han ut och öppnade säkerhetsgrinden. Nej, ingen hade varit där. Men nu var klockan 05.00, vi var ganska trötta.

Tur i oturen - på morgonen därefter ringde någon som hittat pass och körkort. Vi åkte dit och hämtade det och tackade snäll med 70 grivna i hittelön. Men mobil och kamera, vad händer med det? Förpackningarna och kvitton finns, så kan en eventuell försäkringen hjälpa? Nej, borta är borta.

fredag 17 augusti 2007

Godkänd

Partiet БЮТ(BYuT) fick igår sin ansökan om registrering godkänd. Detta efter att Domstolen i Kiev snällt bett Centrala Valkommittéen att ompröva beslutet. Yulia Tymoshenko menar att det var tydligt att beslutet att avslå registreringen tydligt hade politiska skäl, och inte hade något med rättvisa att göra.

Kanske har Yulia rätt. Den Centrala Valkommissionen (Сентральна виборча комісія України) är politiskt tillsatt, de olika blocken i parlamentet har "sina" representanter, så nog kan det finnas vissa gömda intressen bakom besluten. Eller, så hade БЮТ helt enkelt slarvat med papprena. Sånt händer ju också.

torsdag 16 augusti 2007

Kyiv i ett nötskal


regn, sol, hare krishna,
trummor och snabba bilar

Skyregn i Kiev



Det skulle kunna bli ett inlägg om klimatförändringar. Eller bara ett konstaterande om att det idag var ett regn som jag tror kan liknas vid monsun, eller kanske snarare en känsla av att himlen öppnade sig.

Hanna och jag hamnade under ett tak i det stora huset mitt på Kontraktova Ploscha tillsammans med diverse människor - väntandes, sjungandes, drickande öl. Vi tillhörde de väntandes, för vi var fast beslutna att ta oss till en sushirestaurang i närheten. Så tillslut, efter några små försök som misslyckats eftersom vi insåg att vi skulle bli blöta, kunde vi våga oss ut i regnet. Nu var det stora torget vattenfyllt till höjden, och vi sprang med upprullade byxor, plaskandes i skorna, över torget/vägen.

var lite osäkra på att källarlokalen som restaurangen var i var rätt ställe att befinna sig på när hela Kiev var påväg att svämma över. Men, men. Vill man äta sushi så vill man. Så vi gick ner för trappan, tittade lite på mannen som satt utanför dörren under ett paraply sög upp vatten genom ngn pump - och tänkte att här kan vi nog vara trygga, och torra.

Och sen när vi skulle hem var vi fascinerade av att gatan var torrare än torrast (i varje fall inte vatten till vaderna som innan). Kiev har nog ganska bra med brunnar och annan väsentlig infrastruktur trots allt!

onsdag 15 augusti 2007

Höst?

Det känns lite som att sommaren håller på att ta slut. Kanske är det vädret som gör det, för det har ju varit så varmt här länge, men nu har det blivit väderomslag och ligger till och med löv lite här och där. Eller så är det det faktum att jag bara har några veckor kvar här. Försöker boka in möten med folk, och så visar det sig att de är på semester till och med mitten på september, då jag redan kommer att vara hemma i Sverige. Tre månader kan låta långt, men allt är relativt. För mig här just nu, är det alldeles för kort. Så om någon har ett trevligt jobbförslag till mig i Ukraina till våren (jobbar helt säkert i Sverige under hösten), så tas det tacksamt emot. (Inte trodde jag att jag skulle använda bloggen till jobb-sökar-syften, men vad gör man inte när man hemskt gärna vill stanna på en plats, och fortsätta med sådant man påbörjat.)

tisdag 14 augusti 2007

Världens längste man

Imorse kände jag att jag behövde uppdatera mig lite på vad som har hänt i världen och i Sverige den senaste veckan. Jag går in på topplisan på DN.se, och väljer nyheter att se de mest lästa nyheterna från senaste veckan. Intressant! På andra plats rubriken: Världens längste man bor i Ukraina. Mannen är 2,36 m lång, och bor på landsbygden i nordvästra Ukraina.

måndag 13 augusti 2007

BYuT


När jag var i Donetsk för en månad sedan stod ett ensamt tält på Lenin-torget. Där satt två glada damer från BYuT (Block Yulia Tymoshenko).

Men den Centrala Valkommissionen beslutade i fredags att avslå BYuTs registrering inför parlamentsvalet. Det saknades en röst för att registreringen skulle godkännas (sju ledamöter röstade för, behövdes 8 positiva röster). Man kan fråga sig vad det finns för legal grund för detta beslut. Det verkar handla om formaliteter som felskrivna adresser till kandidaterna i blockets lista.

Känner jag ukrainarna rätt så kan det här bara vara till fördel för BYuT. Ukrainarna är bra på att känna sympati, de som stöttade Yulia under orangea revolutionen, men sen blev besvikna och därför inte gav fullt stöd i parlamentsvalet kanske vaknar till nu. För även om det saknas förtroende för politiska partier, så tycks man ändå vilja välja de "minst dåliga", så att säga. Och blir man lite orättvist behandlad som BYuT nu (troligtvis) har blivit, så kan man få turen att ingå i denna kategori.

Säkerligen kommer BYuT slutligen (efter lite korrigeringar av adresser och dylikt i blockets lista med kandidater) att få ställa upp i valet.

Kultur, Soros och oligarkerna

Hanna har åkt till Kherson-regionen för att intervjua människor på företaget Tjumak. Jag är kvar i Kiev, skriver och funderar på ditten och datten.

Dagens funderare handlar om kultur, George Soros och oligarker
Miljardären George Soros Open Society Institute har en speciell stiftelse just för Ukraina som på engelska heter Renaissance foundation. De stöttar allt möjligt som de anser ingår i ett öppet samhälle: enskilda organisationer, kulturgrupper osv. Man kan fråga sig vad Soros foundation egentligen har betytt för Ukrainas kulturliv. Ett exempel är Center for Contemporary Art, som är ett kulturcenter som håller till i Kyiv-Mohyla Academys lokaler. Här får fria konstnärer och teatergrupper utrymme och möjligheter att verka. Men nu upphör snart det ekonomiska stödet. Utanför centret står det en stor skylt med texten "Vi letar efter ny ko att mjölka!", med andra ord nya pengar. Men var ska de komma ifrån är frågan. Hanna har tidigare skrivit om oligarken Pinchuks Artcenter. Tydligen så fick Pinchuk tidigare en förfrågan om att stötta Center for Contemporary Art, men han krävde då att få döpa det i sitt namn. Så centret tackade nej och gick vidare. Pinchuk öppnade istället ett eget center med eget namn, och är säkert lycklig över det. Just nu en utställning med Elton Johns konstsamling - stort och omtalat. Men de små fria kulturgrupperna verkar inte ha något utrymme där. Det finns fler oligarker som vill stötta kultur. I Arsenalen nära tunnelbanestationen Arsenalna planeras det ett nytt galleri, som ska finansieras av staten samt ett antal oligarker. Det kommer säkert bli pampigt värre det med.

Men återigen, vem stöttar de mindra fria grupperna, när Soros inte längre är en "ko att mjölka" och oligarkerna hellre gör något i eget namn.

ps. Men vem är Soros egentligen och var har han fått all pengar ifrån? Soros kommer ursprungligen från Ungern, och har ett stort engagemang för Östeuropa. Han har främst tjänat sina pengar på att handla (eller snarare spekulera) med valutor, främst pundet och dollarn.

torsdag 9 augusti 2007

Anarki eller demokrati

I min naivitet kan jag tro att alla är (eller I varje fall hävdar att de är) demokrater. Hursomhelst kan jag få för mig att vi alla är överens om att demokrati är det bästa systemet - att det inte alltid som fungerar som det ska, men att det är något vi tillsammans måste arbeta för att förbättra.

Därför blir jag förvånad och rädd (men samtidigt otroligt fascinerad) när jag samtalar med en person med en helt annat världsbild.

“Jag tycker inte att det är rimligt att människor som bor på landet och saknar utbilding ska kunna har lika mycket inflytande som jag som har dubbla utbildingar och vet hur samhället fungerar. I parlamentet sitter det idrottsmän som ska bestämma över landets budget, hur ska de kunna göra det. Jag är inte demokrat, jag är inte kommunist, jag är inte nationalist. Jag tror inte på något system….”
“Är du anarkist?”
“Ja, jag tror på att människans undermedvetna, och att vi har moral. Jag tror inte på något system.”


Jag lyssnar. Vill förstå hur han tanker och vad det är som får honom att tänka såhär. Han talar om USAs roll I världen, om Irak (kanske demokrati verkligen fungera där, menar han). Aha, tänker jag. Det här har jag hört förut i Ukraina. USA och Irak - har blivit symbolen för att demokrati inte fungerar. Så jag pratar om skillnaden mellan "påtvingad" demokrati och demokrati som växer fram inifrån. Men då berättar han in sitt Ukraina, där folket faktiskt har försökt skapa ett demokratiskt samhälle, men där det inte fungerar, där allt nu allt präglas av korruption – på alla nivåer.

Oj, tänker jag. Oj.

måndag 6 augusti 2007

Ny bok "Brännpunkter Öst..."

Dags för lite reklam! Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och bokförlaget Ersatz kommer snart ut med antologin "Brännpunkter öst. Mänskliga rättigheter i de forna sovjetrepublikerna", med texter skriva av MR-aktivister i Ukraina, Vitryssland, Ryssland, Tjetjenien och Tadjikistan. Sofia Uggla har varit redaktör och översatt alla texter utom två, som Kristina Jubel och Martin Uggla har översatt. Vi andra Östgruppsmedlemmar har bidragit med våra kontakter, kommentarer och annat smått och gott.

Och nu kan vi stolt presentera boken!!! (lansering på bokmässan i Göteborg, 28 September, då även en av skribenterna kommer att delta i ett seminarium). Här: info från förlaget och smakprov från boken.

söndag 5 augusti 2007

Beach 2007

Tänkte bidra till vårt gemensamma barns uppfostran/utveckling.. Varenda sekund är intensiv så bloggtiden har lidit. Igår sa vän vitryss då vi satt i Obolon och tittade på lördagkvällens dansevenemang på strandpromenaden att "det (Ukraina) inte är ett land, det är en fest". Detta sades då de sedvanliga fyrverkerierna satte fart efter dansen, kl 1o, varefter folk spreds åt olika håll, hemåt. Vi var inte enbart åskådare i dansen, vem som helst fick delta och i två timmar var det en slags danslektion med olika latinamerikanska stilar och vi turades om att skaka loss under ledning av någon tydligen väldigt känd, liknande ferdinands matadorer, dansör. Sista timmen var det friare dans under ledning av orkester varannan låt, dj varannan. Så slappnas det av varje lördag kväll. Det var kul att se. Obolon i allmänhet schyst område. Fint namn och kul med dans. vita hus.

Idag var det beachen för hela slanten. Ett kollektiv på 6-7 pers, alla pratandes svenska/norska, engelska och ryska mer eller mindre flytande men med olika bakgrunder (sverige ukraina ryssland norge polen) tog sig ut till "nudiststranden" (nono vi inte så benägna att gå nakna under solen, men vissa andra) med roddbåtarna. Där förenades vi med solstrålarna som gav oss både värme och brännskador. Precis vad vi ville ha.

Kstati, en norska som var närvarande kanske blir min framtida sambo här i kiev, om saker och ting går som jag tror så stannar jag i stan under hösten. Av mig är staden bara på korta vägar genomgjord. Ja det är inte så att jag har ett antal nattklubbar kvar att bocka av, utan snarare att staden är fin och jag vill känna mer av den.

Nära vi bor kan man korsa en 10-typ-filig bilväg, med övergångsställe men utan trafiklysen. Ofta får man känslan att man går ut med tummarna korsade, litandes på sina medmänniskor kievs bilister. Det är ungefär som att man får lita på de företag som opererar här i landet. Utan ett fungerande socialt slyddsnät och utan fackförbund är väldigt mycket upp till företagen, arbetsgivarna. Mer ansvar, ingen konfliktsit på kollektiv nivå utan bara individuell, kan de hantera det? Så länge det är hög efterfrågan på arbetskraft så kanske det. Vad händer när den trenden vänder? allt fortfarande i sin ordning?

Vem pallar vem tar ansvar?

lördag 4 augusti 2007

TV-debatter

Ukrainska kanal 5 har nu presenterat igår att man från och med 24 augusti kommer att sända tv-debatter mellan representanter för de politiska partier som kandiderar i valet. Att man har valt den 24 augusti som startdatum är symboliskt - det var den ukrainka självständighetsdagen. “ Detta datum är ett bra tillfälle för oss alla att reflektera: För politiker att visa vilken strategi de har för landets utveckling, och för samhället att reflektera över vem man ska ge sin röst." säger kanal 5:s producent Jurij Stets till nyhetsbyrån UNIAN.

Jag visa nu vad ni har för strategier, säger jag till politikerna! Jag har gjort en liten mini-undersökning bland mina vänner Kiev, och något som skrämmer mig är att flera funderar på att välja att antingen rösta mot alla partier, eller att inte rösta alls. Denna lilla grupp jag har frågat är unga, samhällmedvetna, samhällskritiska individer. Och de saknar förtroende för politikerna. Hur bygger man ett sådant förtroende?

fredag 3 augusti 2007

Nu är det är dags igen

Ukrainska politiker vill väl ha sommarsemester som alla andra, men det är dags att de vaknar till liv igen! Knappt två månader kvar till parlamentsvalet 30 september, och en del förändringar i partiblocken, som väljarna skulle behöva få koll på innan de lägger sin röst i valurnan.

Igår var den officiella starten för valkampanjen och presidentens parti Our Ukraine (Nasha Ukraina) höll kongress i Kiev. Beslut fattades då om att tillsammans med en rad andra partier/fraktioner bilda ett nytt block, med namnet Our Ukraine-People's Defence Block.

Ukraina har ett intressant och ganska instabilt partisystem. Partier bestående av endast ett fåtal personer är vanligt förekommande, så partierna organiserar sig i block. Säkert smart, för då blir de större, fler personer och mer inflytande. För att registrera ett parti behövs 10 000 signaturer, så något stöd förutsätts. Men hur många av dessa är sedan med och utvecklar partiprogrammet, kan man fråga sig. För ofta centreras partierna kring ett fåtal personer. När jag frågar folk vilket parti de ska rösta på säger de: "jag ska rösta på Julia" eller "jag ska rösta på Jusjtjenko".

Och idag frågade jag en vän om vad han trodde om medlemmar i ukrainska partier, och jag fick svaret "hälften av partierna kan sätta sina medlemmar i en soffa, och det skulle fortfarande finnas sittplatser".

Dessutom undrar jag hur väljarna ska kunna förstå sig på vad de har att välja mellan? Vad har vi att förvänta oss: diffusa parti-program, och så mycket kompromisser efter valet att parti-programmen lakas ut. Resultatet: ingen vet vilken politik som kommer att föras.

Jag är inte avundsjuk på ukrainarna, för jag skulle aldrig veta vad jag skulle rösta på.

torsdag 2 augusti 2007

Dilemma

Dilemmat är: Ska jag ta mig vatten över huvudet eller inte? Jag har ju tänkt begränsa min studie till NGOs in Kiev och Donetsk. Såklart att det vore ultimat om jag hade tid och möjlighet att lägga ner tid på många olika regioner i detta stora land, men begränsa mig, begränsa mig, var tanken. Och kunna få en bra förståelse för de här två regionerna.

Men nu har jag fått ett erbjudande om att åka till Krim, och där få möjlighet att träffa många organisationer och viktiga personer inom rörelsen för ursprungbefolkningen tatarer (eller Krim-bor som de själva hellre kallar sig). Men det är ju en så komplicerad fråga, och skulle jag börja ta i den nu skulle jag behöva lägga ner massa tid på att förstå den från alla håll...även om jag bara skulle åka dit för att studera organisationernas struktur och medlemmars roll och inflytande i organisationen samt NGOs relation koppling till medborgarna, som är temat för min studie.

Hmmm. I sånt fall skulle jag ju vilja ge det tid. Tid som jag inte riktigt har.

Det är dilemmat.