Anarki eller demokrati

I min naivitet kan jag tro att alla är (eller I varje fall hävdar att de är) demokrater. Hursomhelst kan jag få för mig att vi alla är överens om att demokrati är det bästa systemet - att det inte alltid som fungerar som det ska, men att det är något vi tillsammans måste arbeta för att förbättra.

Därför blir jag förvånad och rädd (men samtidigt otroligt fascinerad) när jag samtalar med en person med en helt annat världsbild.

“Jag tycker inte att det är rimligt att människor som bor på landet och saknar utbilding ska kunna har lika mycket inflytande som jag som har dubbla utbildingar och vet hur samhället fungerar. I parlamentet sitter det idrottsmän som ska bestämma över landets budget, hur ska de kunna göra det. Jag är inte demokrat, jag är inte kommunist, jag är inte nationalist. Jag tror inte på något system….”
“Är du anarkist?”
“Ja, jag tror på att människans undermedvetna, och att vi har moral. Jag tror inte på något system.”

Jag lyssnar. Vill förstå hur han tanker och vad det är som får honom att tänka såhär. Han talar om USAs roll I världen, om Irak (kanske demokrati verkligen fungera där, menar han). Aha, tänker jag. Det här har jag hört förut i Ukraina. USA och Irak - har blivit symbolen för att demokrati inte fungerar. Så jag pratar om skillnaden mellan "påtvingad" demokrati och demokrati som växer fram inifrån. Men då berättar han in sitt Ukraina, där folket faktiskt har försökt skapa ett demokratiskt samhälle, men där det inte fungerar, där allt nu allt präglas av korruption – på alla nivåer.

Oj, tänker jag. Oj.