Rökande polis i baksätet

I fredags körde jag bil med en rökandes polis i baksätet, hur kommer det sig? Jo: Jag hade varit jag ute med en kompis och dansat på klubb Karibia. Hon hade parkerat sin bil på gården utanför och lämnat sin väska i baksätet, eftersom hon tänkte att det var säkrare än att ha den på dansgolvet. Men när vi kom tillbaks till bilen var en ruta krossad och väskan (innehållandes pass, körkort, bankomatkort, kamera, telefon, och hemmanycklar) stulen.

Chockade, grubblandes om nästa steg, stod vi där, och då kom en polisbil förbi. De ställde frågor om vad som hänt, och diskuterade vad vi skulle göra - vi ringde och ringde för att spärra bankomatkort, telefonkö, fick nya nummer att ringa. Poliserna väntade snällt. I ukrainska nationella pass står hemadressen, vilket inte var så lyckat eftersom det dessutom låg hemmanycklar i väskan. Så vi försökte få poliserna att åka till lägenheten och kolla att allt var OK, med de kunde inte göra det eftersom lägenheten inte låg inom deras ansvarsområde.

Tillslut kom en stor skåpbil med "experter". Efter att de hade tittat på bilen i en minut försvann alla poliser utom en. Han bad oss köra till polisstationen. Min vän var chockad så vi tyckte att det var dumt om hon skulle köra, och polisen ville inte heller köra, han ville bara röka, så jag fick göra min debut i att köra på ukrainska vägar med en rökandes polis i baksätet. Vi började vår färd genom Kievnatten, svängde runt hörnet och det första vi såg var två bilar som hade krockat i en korsning. Fortsatte framåt, och polisen beskrev med tydlig stämma vägen till stationen "till höger, till vänster, rakt fram, till höger..." Väl framme vid polisstationen upptäckte jag att det var samma station jag för två år sedan blivit visad av en samhällsaktivist, som suttit i häktet här under orangea revolutionen.

Stående utanför polisens kontorsrum:
- Vänta lite, jag ska bara se efter hur det ser ut, jag har sovit här inne!, sa herr polis.
Efter en halv minut fick vi komma in. Kunde inte se någon plats som såg mjuk och sov-vänlig ut. Inte heller mycket på väggarna, men en affisch med reklam för adidas, och en bleknad karta över en del av centrala Kiev. Vi berättade historien, och herr polis lyssnade, suckade, och skrev på ett helvitt papper med slingrig handstil. Ringde upp en kollega, röt bestämt åt kollegan, suckade igen. Väl färdigberättade, åkte vi till min kompis moster för att hämta extranycklar, sen till lägenheten. Ringde på grannens porttelefon, en äldre man i morgonrock öppnade porten, sen kom han ut och öppnade säkerhetsgrinden. Nej, ingen hade varit där. Men nu var klockan 05.00, vi var ganska trötta.

Tur i oturen - på morgonen därefter ringde någon som hittat pass och körkort. Vi åkte dit och hämtade det och tackade snäll med 70 grivna i hittelön. Men mobil och kamera, vad händer med det? Förpackningarna och kvitton finns, så kan en eventuell försäkringen hjälpa? Nej, borta är borta.