Självständighet

Minsk - En gata med namnet "Självständighetsgatan" ger mig vissa associationer. Belarus blir ett självständigt land 1991. Det är väl det som namnet syftar på? (Precis som självständightstorget i Kiev)

Ser sen reklamskyltar med texten: "Belarus för självständighet". Jaha, självständighet från vad? Sovjetunionen har ju upplösts. Så vad kan det då betyda? Självständighet från allt och alla utanför landets gränser? Kanske det kanske.

Grafitti

Skön stämning på Grafitti i Minsk. Musik, musik, musik - är det som gäller här. Just denna kväll Sergey Pukst.

återkomsten

Belarus - det var fint att återvända till vännerna i Minsk - wow, och vännerna i den fd sovchozen i söder; Valavsk. Minsk är en liten stad. De få tuffa ställen som överlever samlar människor man känner och inte nödvändigtvis behöver man nyttja telefonkort för att få tag i folket. Cafe London och klubb Grafiti - suveräna. Bra musik fick vi av Sergiy Pukst och Michey... på Grafiti, schyst kaffe fick vi på huvudprospektets London. Jag vill bo .. på en balkong... vid kringeltorget.. i Minsk... annars får jag kramp!

Valavsk - skön tyst by i söder där man kan äääälska ååååå om du glömt bort hur man älskar...

där kan man aaaandas ååååå om du glömt bort hur man andas...

/inte för mkt dock - becerell becerell)

Tomt...

...mitt första intryck av Minsk. Vi anlände tidigt i morse, och åkte genom stan på en tunnelbana som väldigt mycket liknar Kievs, förutom att det var så lite folk. OK, klockan var ju bara 07.00, men åker inte folk till jobbet vid den tiden? Vi åkte hem till en vän och åt frukost, och sen ut igen vid 11.00, och fortfarande nästan lika lite folk. Lugnt och skönt och utan stress i tunnelbanan, till skillnad från Kiev där man måste ha vassa armbågar.

Vi har ju dessutom vant oss vid medelhavsklimat i Kiev, så att det var regn och kallt här kom lite som en chock. Men det gör inget. Viktigare (!) är ju att vi redan har en rad fester och konserter inplanerade, så det här inte bli annat än en lyckad helg!!!

Tåg och trummor

Inatt blir det nattåg igen! Vart, det kan man fråga sig. Det kommer en liten rapport inom sinom tid...

Men först kan ni börja med att lyssna på lite härliga trummor.

Regionerna

Idag presenterar thinktanken Agency for Legislative Initiatives en rapport om senaste årets utveckling i ett antal ukrainska regioner (på områden som politisk makt, media, civila samhället och företagande). Jag var påväg att gå på seminariet men hann inte, för jag behövde förbereda mig lite för ännu en resa torsdag-måndag. Men det finns en rapport att läsa för den som behagar, och för mig när jag hinner :-)

Agency for Legislative Initiatives genomför denna typer av monitoring, och presenterar det sedan för politikerna på round-tables. De skriver även utkast till lagförslag, för parlamentsledamöters räkning. Viktigt arbete som handlar om att utveckla den ukrainska staten. Det här får de inte pengar för eftersom de är en ideell organisation och inte ett konsultföretag, så de gör det istället inom ramen för projekt med stöd från internationella givare. Men vad kommer att hända när de internationella givarna förr eller senare lämnar landet? Det måste nog skapas andra mekanismer för finansiering av NGOs verksamhet i Ukraina.

Gay gay gay

Nog finns det fördomar mot människor med annan sexuell läggning än hetro. Personer som jag annars delar värderingar med förvånar mig när det sippra ut små diskriminerande kommentarer ur deras annars välsmorna munnar.

Därför blev jag glad när jag den här veckan träffat Svyatoslav, som är ledare för organisationen Gay Forum of Ukraine. Han berättade historien om hur han blev sparkad från sitt arbete som assistent inom presidentadministartionen 1998, när det blev känt att han var homosexuell. Han var sedan aktiv i olika ungdomsorganisationer, och 2004 startade han och några vänner Gay Forum of Ukraine.

De har hitills arbetat helt utan stöd från internationella givare, arbetat volontärt och för vissa publikationer fått ekonomiskt stöd från enskilda företagare. De bygger så sakterliga upp ett nätverk över Ukraina, har många affärsidéer som i framtiden ska kunna finansiera den social verksamheten. Affärsidéerna är också kopplade till HBT-frågor; starta en tidning för HBT-personer (finns för få nu), starta bra klubbar osv osv. Parallellt med detta arbetar man såklart med att påverka makthavarna, bland annat när det gäller rättigheter på arbetsplatsen.

När jag skulle förbereda mig för intervjun kom jag inte in på Gay Forums hemsida, istället kom jag till endel lite skumma sidor - en med bilder på nakna män i akrobatiska positioner där det stod att Gay Forum skulle bilda ett parti. Jag berättade detta för Svyatoslav, som log och sa att det inte är sant, men att det är många som vill försöka smutskasta dem och driva med dem på alla möjliga sätt. Och ibland ligger deras riktiga hemsidan nere på grund av illvilliga hackers.

Medborgarforum och partimanifestation

I Ukrainska huset i centrala Kiev var det igår ett Medborgarforum (Форум Громадянської асамблеї України). 300 representanter från ukrainska NGOs hade samlats för att diskutera en ödesfråga för Ukraina, nämligen hur på bästa sätt kan hantera politiska kriser. Representanter från regionerna presenterade diskussionerna som varit på regional nivå, och sedan diskussioner i mindre grupper:
- vilken risk en politisk kris har för för samhället?
- vilka krav folket bör ställa på politiker och valkampanjerna?
- hur ska ett organiserat samhälle agera under en politisk kris?



Jag vandrade mellan de olika seminarier, för att försöka få en bild över hur diskussionerna gick. Man försökte komma överens om tillägg och korrigeringar till det utkast till en resolution som på kvällen skulle presenteras för politikerna. Mycket starka känslor, och mycket idéer, var mitt intryck.



Tillställningens slutsession filmades av kanal 5. Forumet var finansierat av Renaissance foundation (Soros foundation), som gav alla deltagare en påse med fina inbundna publikation, rapporter om Nato, miljö och mänskliga rättigheter.


*****************************************************************

Parallellt med medborgarforumet pågick andra evenemang på torget utanför ukrainska huset. En klassiskt ukrainsk flaggprygg manifestation, organiserad av Nasha Ukraina och några andra partier. Evenemanget var en del i kampanjen mot parlamentsledamöternas immunitet, som man menar har missburkats allt för ofta.



När jag först kom till ukrainska huset möttes jag av detta flagghav, gick förbi, in i huset, upp på 5:e våningen och in i en vild diskussion. Jag kände kontrasterna. På gatan var den en stämning av väntan, en väntan på att någon skulle ställa sig på scenen och säga något. Medan människorna inne i ukrainska huset ställde sig i kö för att få tala. Olika incitament för engagemang kan jag ana.

Det har ju ryktats om att de politiska partierna betalar demonstranter för att stå och vaja med flaggor. Oavsett om det är så eller inte, så är det tydligt att många ukrainare tror att det är så. Det har skapats en misstro mot det engagemang som politiska partier kan lyckas ge upphov till. Kanske vore det bättre att de la ned flaggorna. Då kanske det skulle kunna skapas en tro på att partierna vill och kan bygga en reell bas av aktivister och medlemmar, och inte bara skapa shower för media.

Verka blir politiker

Ingen som har sett henne kan glömma henne: Verka Serduchka, årets ukrainska bidrag i Melodifestivalen. Och nu ska detta faktum utnyttjas på hög politisk nivå, för Verka planerar att ställa upp som kandidat i parlamentsvalet i September, i ett politiskt block som enligt rykten kommer att kallas typ "Mot alla (eller kanske mot allt)-blocket"

Jag vet inte mycket om Verkas eventuella politiska bakgrund. Men jag har ett starkt minne av att jag såg Verka på valaffischerna när jag besökte det gröna partiet i Odessa innan parlamentsvalet förra året: En leende Verka utsmyckad med blommor. Humor och ett spännande sätt för partoet att få uppmärksamhet trodde jag. Men kanske var det mer än så.

Det är inte första gången en artist blir politiker, men kanske första gången en så spektakulär artist blir politiker. Ska bli spännande att se hur det artar sig, om Verka kommer att agera självständigt eller mest som en marionett för andra politiker som vill ha en frontfigur som skapar positiva associationer hos folket.

Läs mer tankar om Verkas intåg i politiken här.. Vissa menar att Verka inte bara är en artist utan ett fenomen. Kanske är det sant.

Utbyte

Igår introducerade en vän mig för två personer, som hon tyckte att jag skulle träffa. Innan fick jag veta att den första personen behövde min hjälp, och att den andra personen arbetar med en studie på ett tema som ligger nära temat för min uppsats. Vi träffades över en fika.

Person 1: en ung regissör, som arbetar vid en teater i Kiev samtidigt som han gör dokumentärfilmer. Han vill studera regi vid någon filmskola i Sverige, och bad om mina tips och möjliga kontakter. Hmmm. Svårt, det är inte riktigt mitt område, men jag skulle gärna vilja kunna tipsa om utbildingar på engelska som han kan söka, och sedan ansöka om stipendium från SI för att åka till Sverige. (SI, jag måste säga att ni gör ett bra jobb med att förmedla stipendier både till svenskar och ukrainare för projekt och studier i vardera land. Det är tydligt hur länderna binds samman genom de personliga kontakter som skapas, och det blir ringar på vattnet väldigt snabbt.) Tips om möjliga vägar för herr regissör tas tacksamt emot!

Person 2: Jessica Forrest som är i Ukraina under tre månader (1 månad i Kharkiv,1 månad i Kiev och 1 månad i Lviv) för att studera kvinnoorganisationer. Hon berättar att hon gärna skulle vilja hitta feministiska organisationer som bygger på aktivism, men att hon snarare hittar organisationer som antingen arbetar för att stimulera kvinnors karriärmöjligheter eller organisationer som arbetar med leverera service som till exempel har att göra med den reproduktiva hälsan. Var är aktivismen, undrar hon? Jag berättar om min studie, och vi hittar en hel del gemensamma beröringspunkter. Jag insåg dessutom att det skulle vara intressant att förstå mig bättre på det amerikanska civila samhället, men den diskussionen lämnade vi till nästa fika. Jessica har en blogg med namnet "Ukrainian Women's Movement and Transnational Activism".

Två intressanta personer, och nog kan vi hjälpa varandra.

Det närmar sig 40

Det är riktigt varmt här i Ukraina nu. Temperaturen håller på att närma sig 40 grader celsius. Skönt för vissa, men tungt för många andra.

Extra obehagligt är det när det samtidigt händer olyckor som den i Lviv-regionen. Explosiva ämnen och stekande hetta - ingen bra kombination.

Olycka i Lviv

Train carrying phosphorus derails in Ukraine
A freight train, carrying phosphorus, derailed Monday evening in Lviv district in Ukraine, causing a fire and contaminating the area around 14 villages. A total of 15 tank wagon overturned and six of them caught fire.

UNIAN

Journalisterna var där

Ukrainska aktivister lyckas locka media. Vid gårdagens aktion "Frihet för Belarus" målades det graffitti med samma tema. En intressant observation är att praktiskt taget lika många journalister som aktivister närvarade.

Och kanske är det smart att jobba så i detta mediasamhälle, för man kan ju aldrig locka lika många människor till aktionen som det finns TV-tittare.

Tågresans ålder

Som en fortsättning på mitt inlägg om ålder, kommer denna observation från nattåget Donetsk-Kiev (som förövrigt anlände 05.00 imorse).

Jag delade bås med en far och en son, och en kvinna som reste ensam precis som jag. Fadern var gammal, han hade svårt att gå, han var nästan döv, han hade å ena sidan en tom blick, å andra sidan glimten i ögat. Jag skulle nog säga att han var närmre 80. Men, men tji fick jag. Han berättade själv för mig att han var 67 år gammal, och samtidigt tittade han på mig med menande blick, som att jag skulle tycka att det var en riktigt hög ålder.

Men så fel han hade. Jag var snarare chockad över att denna gamla man bara var två år äldre än min pappa, som är så ung!

Och jag tänker återigen på vad livet gör med människors yttre.

Sonen var väl kanske 40, och arbetade med gas på ngt sätt. Fick inte mer information. Kvinnan var till skillnad från de tillbakadragna herrarna en pratglad person, som tyckte att det var väldigt spännande att jag var statsvetare, själv var hon farmaceut och hävdade att hon var "apolitisk". Så vi pratade om naturens lagar, om hur vårt solsystem utgår från samma grundlagar som en atom. För att jag skulle förstå gjorde hon en liknelse mellan hur lagar stiftas i en stat (väldigt pedagogiskt tyckte både hon och jag). Jag fick veta att hon är troende, men inte religiös - tror på skaparen, men inte på gud.

Green Velvet, Global Gathering Kiev

Global Gathering Kiev är den ukrainska versionen av Tribal Gathering, som vanligtvis (sedan 80-90-tal?) genomförs i England varje sommar. Jag hittade en kompis att gå med och vi hittade till slut en gul minibuss som lovade ta oss till festivalområdet. Inte ända fram dock, den obligatoriska promenaden i festivalsammanhang fanns även här. Det var ett snyggt obyggt bygge till vänster om oss, synd att vi inte hade med någon fotoapparat. Det var äkta, obearbetad modern konst. Så snart vi kommit in på området (vilket inte tog mer än tre minuter från det att man ställde sig i biljettkö) hänfördes vi av schyst electro, house, techno från alla håll, tillställningen såg lovande ut:) Festivalstämningen definitivt på plats och dansen med de lyckliga människorna överallt. Ofta när man går ut i Östeuropa så får man syn på lättklädda damer på scenerna, så även här, och jag vet inte om det var en anpassning till ukrainsk kultur eller om det är standard även i den engelska versionen. Det fanns inget program att titta på. En liten flyer som visade tiderna ville en kille sälja för motsvarande 50 spänn, nja, hö hö sa vi. Han gillade inte sin uppgift och lät oss snart ta en snabb titt på den hemliga informationen. Ölen var slut kl 22, men det var bara bra för oss. Vi drog världens bästa martini istället. Schysta fyrverkerier och text i himlen när solen gått ner.

Suverän musik och bäst var green velvet. Han gav oss en helt underbar spelning. I två hela timmar fixade och trixade han sina mixar och hela publiken gick igång ordentligt, alla på suveränt humör, mr green velvet himself leendes och dansandes och kontaktandes med publiken på en helt perfekt nivå. hehe. rytmerna hängde så det knakade och hitsen klängde över varandra. My man, mr velvet, Brilliant.

Doker Pub

Har hittat Kievs motsvarighet till Petersburgs money choney! Doker Pub is the place där kievs rockabillisar träffas och beblandas med vanligt folk till tonerna av livebilly. Såsom money choney asskön stämning där en dans på bordet inte framstår som konstigt, det står till och med på de små påsarna som kommer med ölen, att det är helt ok. Normalno. Bra musik, kul att dansa energo och imorgon får vi se om det blir mer av dans. Global gathering har kommit till Eastern Euorope och har beslutat att göra sin show i Kiev. imorgon.

The final countdown

Jag glömde berätta om en hyllning till Europe som hände i Donetsk i tisdags: Jag har promenerat genom parken och kommit fram till foten av promenaden där gummor säljer matrushkor (jag köpte faktiskt två små multigummor, det för första gången i hela mitt slaviska liv - och jag tycker verkligen att de är jättevackra, jag har ställt upp dem i mitt rum och då jag spanar på dem är jag bara så nöjd med mitt köp och tillfreds med hela mitt liv) och män säljer böcker. Jag står och tittar i en bok från 50-talet om hur Chrustjev varnar för världens kärnvapen då den lite slitna damen i 45-års åldern bredvid gör iordning sin dukförsäljning och trycker på play på bergsprängaren och vad ljuder inte ut över Donetsk solgator om inte Jevråpa (som de heter här) och deras the final countdown. En annan kvinna bredvid mig bland böckerna börjar sjunga med och jag är inte den som inte hänger på och snart står vi tre, sammanknutna via jevråpa, snackar och sjunger vi klockan 1 på dagen i donetsk. i tisdags.

Manniskor som vill nagot, och garna berattar

10.00 Jag och min tolk Elena anlander i Konstantinovka. Mots av Volodymyr, en man i medelaldern som talar snabbt och engagerat. Jag har kontaktat honom for att intervjua honom om hans organisation, men det visar sig att han dessutom har sett till att ordna moten for mig med en bunt andra organisationer. Vi har tva timmar pa oss och ett haktiskt schema. Volodymyr borjar med att beratta historien om den organisation som han representerar, miljoorganisationen Bachmat.

Historien tar sin borjan i slutet av 80-talet, och han berattar om hur organisationen tog form i samband med sjalvstandighetskampen. Under 90-talet borjade det internationella samarbetet, och man insag att det gick att organisera sig pa annolunda satt, och man tog lardom av olika europeiska organisationer.

For ca 3 ar sedan stiftades en lag om att medborgarna ska kunna ha inflytande i beslutsprocesser, och de ska de kunna fa genom sa kallade Madborgarrad. Volodymyr sitter, som representant for Bachmat, med i tre olika sadana rad, bland annat Medborgarradet for miljofragor.

11.00-12.0o Jag presenteras for manniska efter manniska, organisation efter organisation. Och jag gor mitt basta for att stalla ratt fragor (som jag har anvanding av for uppsatsen), men allt gar lite for snabbt.

12.00 Buss mot Artemonska, nya ansikten, nya organisationer, nya engagerade manniskor. Jag mots av Galina, promenerar genom staden. Kommer till kontoret som tillhor hennes organisation Mama 86. Har sitter redan fyra personer, varav tva fran tva andra organisationer. Har har jag tid pa mig, tid att tanka, att stalla fragor, och att fa svar. Det blir ett mycket intressant samtal...ett samtal om motivation, engagemang, deltagande, och samarbete.

15.30 Gar och ater lunch/middag tillsammans med mina nya bekantskaper Galina och Taras. Kommer till en restaurang i bibehallen sovjetstil, och med sovjetpriser (som Taras formulerar det). Taras arberar sm lakare, sa vi kommer outsokt in pa Ukrainas sjukvardssystem. Statsrepresentanterna sager (och tror, eller vill tro) att sjukvard ar gratis. Men de lever kvar i forestallningar fran forr, for idag ar ingenting gratis.

17.20-18.30 Bussresa till Donetsk.

19.00 Pa ett internetcafe moter jag aktivister fran Opora, som ska ge mig lite material som jag kan tycka ar intressant. Fran deras aktioner och projekt. Och visst ar det intressant. Efter att de visat mig bilder och texter, och brannt en CD till mig sager vi hejda. Jag satter mig vid en dator for att kolla mejl och blogga lite.

Men nu har jag gjort tillrackligt for idag.

Imorgon ar en annan dag.

god dag herr borgmastare!

Artemovsk har haft samma borgmastare i 17 ar. Han tar hand om staden pa sitt satt, och ar svar att fa bort fran tronen.

Galina Oliynykova har forsokt utmana borgmastaren genom att sjalv kandiderade i forra valet. Det var lite av ett skamt, sager hon, men samtidigt var det viktigt eftersom det var ett satt att uppmarksamma medborgarna pa olika problem, tex att borgmastaren inte gar att avsatta. Malet var att starka oppositionen. Och det fanns en oppositionskandidat, som faktiskt hade chans att vinna, men icke sa nicke. Det fuskas hej vilt!

Vi promenerar genom stadens park, som undergar en totalrestaurering (Galina berattar att borgmastaren ser till att kunna rusta upp staden, genom att foretag i regionen far betala pengar till en speciell fond).

Bredvid parken ligger en fargglad kyrka, och framfor den ett stort hus - dar bor borgmastaren och dennes son. I folkmun kallas platsen for "Fadern, Sonen och den Helige Anden".

Hotellet "gruvarbetare" påminde lite om hur vi hade tänkt oss Donetsk...

Palm av järn. Utställningen hade stängt men vakten lät mig titta på järnpalmen iallafall. Tack, Anatolij.

Polisbås

Pusjkin sygg som vanligt

Spårvagnar, ingen tunnelbana

Donetsk - staden av miljoner rosor

...var mer lik Göteborg än ett skräckinjagande industrinäste... Med parker och sandstränder lite varstans... och 15 ggr bättre espressos än i Kiev, fantastiska fruktefterätter på tavernan nere vid ån och bästa shaverman (kycklingkebab i tunnbröd, med lite pommes och olika specialsåser inuti) jag kan minnas att jag ätit.

Lämnade kvar am i Da-njet-sk och tog tåget tillbaka inatt. Vaknade av att vagnansvarig (provodnitsan) höjde rösten för att väcka mig med frasen "solstrålen sover så gott så gott". De övriga uttryckte sedan sin oro över att jag sovit så väldigt djupt (!). Fantastiska människor. Jag vet vad ni tänker: Var det månne Hanna som stoppade fransmännens pengar i fickorna? Den som frågar får svar.

Donetsk är tillväxtmotorn i Ukraina, här arbetar man och lever med landets sämsta luft, ändå får man bara skit fran huvudstaden. Politikerna i toppen bråkar och försöker splittra landet i öst och väst men egentligen finns inga motsättningar. Ukrainska och ryska, att det talas två språk omvartannat ar inget problem!!

Träffade en ukrainare anstalld pa ett svenskt foretag som ar representerat har i Donetsk och så uttryckte han sig.

Tågvagnen som forslade oss hit erbjöd som antaget en hypertrevlig stamning, denna gång med söta barn och lekglada fd gruvarbetare. Jag och am fick vår första lektion i ukrainska skulle man kunna saga. Så här: att fransmannen investerade i upprustning av den ukrainska järnvägen men att inget blev av for att alla pengar forsvann i maffians fickor, eller kanske att de bara försvann för att det fanns ett för starkt tryck pa att behalla dessa långsamma vagnar och sköna standard. Jag tror det. Jag ar 1,67 m lång, sängen kortare.

jag är på väg ut från den har komputernij klub full med spelglada 12-aringar

14 timmar till Donetsk

Klockan tre går tåget till Donetsk. Vi var försent ute för att få de bra biljetterna, då tåget istället lämnar Kiev sent på kvällen och det bara är att gå och lägga sig och sova på tåget. Så nu får vi åka vakna en stor del av resan istället. Gör kanske inte så mkt. På tåget träffar man ju alltid spännande människor, som man faktiskt för ovanlighetens skull tar sig TID för.

Att vi ska till Donetsk skulle jag tycka kändes helt normalt, lika normalt som att åka till Lviv, om det inte vore så att ukrainarna jag har nämnt reseplanerna för lyfter på ögonbrynen och säger: "har du varit där förut...det är VÄLDIGT annorlunda...oj, vad ska du göra där en hel vecka?"

Denna reaktion har jag fått både från västukrainare och östukrainare i Kiev. Lite känner jag det som att Kiev-folket är ett speciellt folk, som i sin reaktion på något sätt manifesterar skillnaderna mellan öst och väst. Jag har inte varit i Donetsk och jag skulle vilja komma dit helt utan fördomar, men det är svårt eftersom alla jag pratar med åter och åter påminner mig om detta.

Kanske är det så annorlunda som Kiev-folket påvisar. Det tycker jag skulle vara spännande. Men jag hoppas och tror att detta "annorlunda" kommer att kunna innebära något positivt för mig.

Utan administrativa barriärer

"Den form av korruption som idag finns i Ukraina är positiv. Korruptionen gör att processer som är viktiga för människor, till exempel att få möjlighet att starta ett eget företag om man så vill, går snabbt och smidigt, eftersom det saknas administrativa barriärer."

I klarspråk...om man vill få ngt gjort är det bara att betala lite under bordet - då går det snabbt och smidigt.

Uttalandet kommer från några vitryska vänner som har flyttat till Ukraina för att starta ett eget företag. De menar att trots att det i det långa loppet vore bättre utan korruption, så fungerar det faktiskt som det ser ut idag, och ekonomin påverkas inte så mycket av att det är kaos inom den politiska toppen.

Kraina Mriy -

I helgen är det festivalen Kraina Mriy (www.krainamriy.com) i Kiev, många band från Ukraina men även många band från andra länder. Otur för festivalarrangörerna att det var det blåsigt och regnigt igår på öppningsdagen. Trots det var det rätt mycket folk, och jag tyckte att det var härligt att stämningen blev så dramatisk. Den stora Scenen i närheten av Pechersk Lavra, floden Dnepr i bakgrunden, höghusen på andra sidan floden i bakgrunden, mörk himmel och träd som susade i vinden.

På festivalen såldes handgjorda traditionella ukrainska kläder, och jag hart aldrig sett så många olika modeller av de ukrainska blusarna. Vi frågade om priser, och en med mycket broderi och pärlor kostade 500 griva, dvs ca 700 kronor. Dyrt tyckte jag, men det tyckte inte min ukrainska väninna menade att det där var RIKTIGT hantverk. Själv köpte hon en blus för 200 grivna, också mycket mönster och färg.



När konserterna slutat klockan 22, togs det dramatiska till ytterligare en nivå när man tände eld på de stora halmdockorna. De fattade snabbt eld...och försvann! Detta är en del i firandet av högtiden Ivan Kupala, ukrainarnas midsommarafton.

den som väntar på nåt som förhoppningsvis inte gått...

Det är nästan tortyr att köpa tågbiljett i Kiev vid semestertider. Varje kassafönster är täckt med tider för speciella raster. Det är viktigt att man vet när kassörskan har lunchrast och när hon har teknisk rast (räknar pengar) och när hon har rast för att byta bort sig till en annan kassörska. (Har jag någonsin sett en man vid kassan i dessa sammanhang i ngt post-sovjetiskt land? Nej. Har du?) Vissa kassor säljer bara biljetter till den varande dagen, vissa säljer bara till utlandet, vissa köper tillbaka redan köpta biljetter, vissa stänger för dagen 18.40, vissa stänger 18.30. Det finns totalt drygt 30. Det gäller att hitta sin nisch, sin subkultur. Vi hittade vår efter någon knapp timmes köande (vi hade tur) och har nu fixat alla biljetter till Donetsk. På söndag bär det av på nya äventyr:) love them platskartnie, worth every hour of standing around.

Vackra Kiev på uppgång

Fotograf: varken Hanna eller jag, utan gästande John som imorgon åker vidare på nya äventyr. Tack John för fina bilder.

Ålder

Här tror folk att jag är yngre än jag är. Jag är inte riktigt van vid det hemifrån, tycker snarare att det brukar vara tvärtom. Antingen så har jag blivit förbarnsligad, eller så har det med något annat att göra.

Idag filosoferade jag lite om detta tillsammans med en ukrainsk vän. Jag frågade henne om hon trodde att det var på grund av mina kläder och min frisyr. Hon svarade att hon trodde att det var för att jag inte har levt ett så hårt liv, att jag inte behöver bekymra mig om hur jag ska försörja mig, att jag vet att svenska staten kommer att stötta mig om jag råkar illa ut.

Kan det vara så? Är svenska staten är med mig vart jag än går, och påverkar den till och med min ålder?

(Då kommer vi in på temat litteratur. Idag pratade vi om boken "Är svensken en människa?" som analyserar svensken, staten, folkhemmet och individualismen. Jag har bara hunnit bläddra i den, men absolut står den med på att-läsa-listan.)

Utan kaos ingen ordning

Idag jobbar vi igen...och tänker så det knakar. Jag lovar, mitt huvud knakar. Skönt att resa och ha en paus från arbetet i helgen. Men jag känner att jag behöver strukturera tankarna lite.

Efter kaos kommer ordning har jag hört!

Lviv

Vi blev visade Lviv av en kompis kompis, och dennes flickvän, som visade sig vara en professionell guide. Så under ca 2 timmars guidad tur fick vi veta mycket om stadens historia.


Lvivs grundare hette Danilo, han döpte staden efter sin son, Leo. Lejon är därför stadens symbol, och lejonstatyer finns var man än går.


Judar och armenier har varit stora folkgrupper i Lviv. Den här bilden visar delar av vad som finns kvar av en av synagogorna i de judiska kvarteren.

Krim på tåget till Lviv

På tåget från Vinnytsya till Lviv delade vi bord med en ganska blyg, 20-årig student från Krim, som snart skulle byta medborgarskap för att kunna bli officer i ryska flottan (ukrainska flottan skär ner fick vi veta). När vi steg på tåget hade han redan spenderat 17 timmar där (utan att sova hävdade han, och det kan nog vara sant för han såg ganska blek ut). Han skulle till Lviv för att hälsa på sin pappa under två veckor och plugga inför ett viktigt examensprov.

Väl framme i Lviv hade Hanna och jag ännu ingenstans att bo, men Krim-killen tipsade oss om ett hotell på stationen. Vi gjorde sällskap dit, men damen i kassan sa att det var lika bra att vi istället hyrde ngt på stan eftersom det skulle spelas hög musik hela nattan. Vi sa hej-då till Krim-killen, som ville stanna, och begav oss till ett hotell som damen i kassan så snällt tipsat oss om.

På Hotell Arena (beläget på sidan av en stor cirkusbyggnad) möttes vi av ännu en dam, och denna dam var otroligt vacker och pratade otroligt vacker ukrainska. Vi checkade in, och tog sedan en promenerad genom ett väldigt lugnt (dagen efter konstitutionsdagen, kanske var alla hemma och vilade) och mörkt (gatubeslysning?) Lviv.

Vodka och durkslag i Vinnytsya

Efter frukost promenerade vi genom Vinnytsya, utan att veta vart vi var påväg. Vi råkade gå förbi en verkstad där det tillverkades dörrar. Två knegare i 40-års åldern, Viktor och Kolja, började prata med oss, och tyckte att vi behövde lite kaffe, vodka, glass, korv, skinka, majonäs och bröd - klockan var ju faktiskt redan 11 (på dan). Mest pratades det om vodka och banditer. Vi fick också veta att president Jusjtjenko brukar städa i Viktors kök, och att de tyckte att Janukovitj var lika ihålig som ett durkslag. Ingen av dem tänkte rösta i valet (och har aldrig gjort, varför börja nu när man aldrig har gjort det förr?).



Vi visade Viktor och Kolja bilden på det här häftiga huset, som vi fick veta kallas Knisjnaja, eftersom det ser ut som en uppfälld bok (Kniga=bok på ryska).


Man får inte gå på tågrälsen! Klockan tre drog vi vidare på nya äventyr, 8 timmars resa till Lviv.

Hotell Profsojoz

Långhelg här torsdag-söndag, eftersom det var konstitutionsdagen på torsdagen. Hanna och jag passade på att röra oss bort från Kiev. Kiev-Vinnystya-Lviv-Kiev.

Hotellet Profsojoz i Vinnytsya välkomnade oss med vackert ljus och klockren design.