Om 30 minuter bär det av mot Borispol, det är dags för att flyga hem till Sverige. Hanna stannar kvar i Kiev under hösten också, och det känns lite konstigt att splittras när vi har varit så tighta hela sommaren. Men sånt är livet, nu är det 1 september och idag börjar ukrainska barn i skolan (jag vaknade imorse till musik från Kyiv-Mohylenska Akademias gård, måste varit nåt sorts öppningsfirande). En ny tid börjar.
Med risk att bli lite töntigt nostaligisk vill jag tacka alla fina gamla och nya vänner i Ukraina - svenskar, ukrainare och vitryssar - för en helt fantastisk, spännande och lärorik sommar.
Kanske ska jag skåla på ukrainskt manéer och hålla ett högtidligt tal, med många fina ord och långa fraser om hälsa, lycka, vänskap och kärlek. Det är fint att som tillbakadragen svensk få tillfället att sväva ut och (som vi kanske egentligen tycker) överdriva lite. Men det är ju helt galet bra att folk berättar håller tal och visar uppskattning för varandra. Vi svenskar borde lära oss. Ännu är jag ingen talare, så långa utsvävningar får vänta. Men tack i varje fall.
Hanna och jag fortsätter blogga, fast från varsitt håll - så det blir både innefrån och utifrån perspektiv på Ukraina i väldig mix.
Och, förresten, en sak till.
Tack Hanna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar