söndag 30 september 2007

Rösträkning pågår

Hanna är valobservatör idag, och jag som sitter i Sverige hoppas på en liten bloggrapport från henne om hur det var...(får jag en sån Hanna?)

Förra året när vi var valobservatörer i Odessa, chockerades jag över den långa jobbiga process som rösträkningen innebar i min vallokal. Det var så många steg - räkna oanvända valsedlar, räkna namnen i listan, klippa oanvända valsedlar, tjafsa lite, kalla på en jurist, utarbetade kommissionärer som tillsammans med valobservatörerna somnade i sina stolar. Klockan 05.00 valde jag om min observatörskamrat att lämna vallokalen. Då hade ännu inte valurnorna öppnats. Så går det nog inte till i varje vallokal. Hur som helst kan det dröja lite tills vi får det slutgiltiga valresultatet.

Idag klockan 22 ukrainsk tid (dvs för ca 30 minuter sedan) stängdes vallokalerna, och rösträkningen kunde börja. Klockan 22:15 publicerade UNIAN en vallokalsundersökning, med följande resultat:

Grupp 1
Regionpartiet – 34.7%,
Kommunisterna – 4.9%,
Lytvyn’s Bloc – 3.6%

Grupp 2
BYuT – 31%
Vårt Ukraina Folkets självförsvar (Nasha Ukraina) – 14.6%,

Jag har delat upp partierna i två grupper, utifrån hur jag tror att de kommer att välja att samarbeta, och det är galet jämt mellan de två grupperna. 43,2% till Regionpartiet o co, och 45,6% till Block Julia Timosjenko och Vårt Ukraina Folkets Självförsvar. Så Lytvyn kan få en vågmästarroll.

fredag 28 september 2007

"Demokratiska krafter" i Ukraina?

De "orangea" kallar sig de "demokratiska krafterna". Igår höll Timosjenko ett valmöte i Kiev där hon lovade att hennes block och Vårt Ukraina-Folkets självförsvar skulle samarbeta utan bråk efter valet. Och att vem som i sådant fall blir premiärminister inte går att spekulera i.

När jag i en chat får den här lilla rapporten från valmötet, kommer jag och min kompis in på frågan om politikers retorik. Timosjenkos block och Vårt Ukraina kallar sig de "demokratiska krafterna". Kanske fungerade det för tre år sedan, innan orangea revolutionen. Man talade om ett systemskifte, som ett presidentbyte skulle bidra till.

Men senaste åren har det varit tydligt att demokrati handlar om mer än byte av en person. Och jag frågar mig om det inte skulle vara bättre för Ukraina om man bytte retorik och frångick frågan om systemskifte. Man har redan genomfört en revolution. Är det inte bättre att man är tydlig med att demokrati handlar om att många olika röster och åsikter får höras - i media, genom olika partier, genom enskilda organisationer? I sådant fall kan man inte säga att Regionspartiet är odemokratiskt.

Och demokrati handlar såklart också om val - och om att valet går till på ett rättvist sätt. De två sidorna smutskastar varandra, säger att det fuskas här och att det fuskas där. Litar de inte på systemet? Litar de inte på varandra?

Inte så konstigt kanske. För för tre år sedan bröt en revolution ut mycket på grund av valfusk. Vad säger att det skulle vara så stor skillnad nu? Parlamentsvalet 2006 gick bättre till, och man har arbetat på att förändra systemet. Minska kryphålen. Enligt säkra källor kunde man exempelvis vid en genomgång av röstlängden plocka bort 1,3 miljoner personer som inte skulle vara där (registrerade flera gånger, döda eller dylikt). Färre röster att "fixa" med helt enkelt.

Men det finns fortfarande hål. Ukraina har ingen central registering av väljarna. På regional nivå sker registrering. Så om ingen region har koll på den andra regionens lista kan man nog spela lite med reglerna om man vill. Ett ytterligare problem är att många människor riskerar att förlora sin rösträtt. Om man åker utomlands och återkommer bara någon dag innan valet har man inte hunnit "återregistreras", utan är registrerad som att man inte befinner sig i landet. Extra stort problem om man åker in genom en annan gränsstation än man åkte ut. Alla dessa problem är kopplade till avsaknaden av ett centralt väljarregister.

Återstår många frågor, varav en: kan man lite på valkommissionerna? Är de ärliga? Är de utbildade? Är de affilierade med något politiskt parti? Från 2004 finns det extrema historer om ordföranden som styr hela valkommissionen att fuska. Välorganiserat. Hur är det nu? Har man lyckats förändra dessa attityder? Jag vill tro det. Hoppas. Hoppas. Hoppas. Hur som helst är inte makten nu koncenterad till en sida - så den största säkerheten ligger nog i att de två sidorna kontrollerar varandra.

Så, lycka till!

onsdag 26 september 2007

Risk för valfusk?

De partier som inte är på presidentens sida framhåller nu att det finns risk för valfusk och att det redan äger rum felaktigt utnyttjande av administrativa resurser. Premiärministerns kritik av presidentens involvering i valkampanjen (se nedan) är ett exempel på detta. Man menar att presidentadministrationens resurser används till att stödja ett speciellt parti.

President Jusjtjenko svarar med att säga att det inte är han, utan snarare regeringen och premiärministern, som planerar valfusk. Och han poängterar att regeringen har personligt ansvar att se till att det blir ett demokratiskt val.

Det framförs även andra klagomål, bland annat från Kommunisterna, som hävdar att det finns en risk för ren manipulering av valresultaten. Detta kommer de säkert framhålla om de förlorar sin plats i parlamentet. Igår rapporterade UNIAN att Kommunisterna planerar demonstrationer efter valet, men att detta beror på valresultatet (läs: om de kommer in i parlamentet eller inte).

Ukrainas valsystem är inte felfritt och systemet öppnar fortfarande för illvilliga politiker och tjänstemän att manipulera resultaten (er om detta i mitt nästa inlägg).

Men jag är ändå av övertygelsen att president Jusjtjenko själv inte skulle initiera valfusk. Det förtroende han har från folket bygger ändå på tron att han vill förändra det "skurkaktiga" politiska systemet till ett ärligt och transparent sådant. Men systemet är ju större än en person. Så om man lyckas förhindra valfusk eller inte har nog att göra med hur väl man lyckas täcka igen de ihåligheter som finns.

Janukovitj kritik mot president Jusjtjenko

I fredags gick premiärminister Janukovitj ut hårt mot det faktum att president Jusjtjenko deltar i valkampanjen för hans parti Vårt Ukraina-Folkligt självförsvar. Janukovitj menar att presidenten borde hålla sig utanför. Och han har faktiskt en poäng.

I ett öppet brev på Regionpartiest hemsida skriver Janukovitj:

As the Head of the country, who is holding the reins of the administrative influence on these political processes, you should have abstained from the participation in election campaign of any political party. Nevertheless, you are personally involved in agitation activities and even became the front face of political advertising.

Practically, the Secretariat of the President of Ukraine runs the election campaign of “Our Ukraine – People’s Self-Defense” party. The leadership of the Secretariat of the President of Ukraine, as well as some heads of the Oblast administration, who were appointed by the President, are working as the campaign managers of the local headquarters of Our Ukraine People Self-Defense Bloc.

Now the credibility of the elections is in jeopardy. /.../All the efforts on achieving the reconciliation at the national level and overcoming the split of society will be in vain. You, Mr. President, will be personally accountable for the possible deepening of the crisis.


Kanske överdriver Janukovitj, men en vecka innan valet är det faktiskt sista chansen att plocka politiska poänger. Men hoppas bara att det här inte blir den stora diskussionsfrågan efter valet. Parlamentet behöver ju börja jobba.

tisdag 25 september 2007

Snart är det ju parlamentsval

5 dagar kvar till det extrainsatta parlamentsavalet. Och vad har vi att vänta?

Det ser ut att vara rätt så jämnt mellan de blå och de ”orangea”. Enligt opinionsmätningar finns det en möjlighet att dagens 5 block (koalitioner av partier) reduceras till 3. Och om så blir fallet följer utvecklingen en tydlig trend med färre och färre grupper i parlamentet - åtta grupper fanns representerade i parlamentet 1998, sex grupper 2002 och fem grupper 2006.

Men för att trenden ska följas även i år krävs att några åker ut. Och vilka kan det vara? Kommunisterna och Socialisterna kanske.

Det skulle vara ganska anmärkningsvärt om både Socialisterna och Kommunisterna fick lämna parlamentet - i ett före detta kommunistiskt land som Ukraina. Men det är inte omöjligt. Kommunistpartiet som hade ca 25% i 1998 års val beräknas nu av vissa bedömare ligga mellan 1-2%, vilket alltså är under spärren på 3%. Socialisterna ligger ungefär lika risigt till.

Det är totalt 20 partier som ställer upp i valet, så om några riskerar att gå till baka finns det samtidigt en chans att nya partier kommer in i parlamentet. Ett sådan möjlighet har bland annat förre talmannens parti, Lytvyns block.

I övrigt uppskattas de tre stora koalitionerna få följande valresultat:
- Regionspartiet (premiärminister Janukovitj parti) 29-34%
- BJuT (Block Julia Timosjenko) 18-24%
- Vårt Ukraina-Folkets Självförsvar (president Jusjtjenkos parti) 9-14%

Men många väljare bestämmer i sista sekund vad de ska rösta på.
Vår husvärd Natasja ringer idag kl 10.05 till min mobil när jag är på väg för att möta upp en vän till Jurij Tjumak som skrivit i antologin som Östgruppen alldeles nyligen gav ut. Natasja säger att hennes dotter som är en mycket bra flicka, hon studerar på universitetet, kommer ikväll med tåget till Kiev och ska bo hos oss i två veckor. (!!!) Möjligtvis om värden vår hade varit trevlig och smart men som det nu ser ut så blev jag mycket skeptisk inställd till det hela.

Natasja: "Vi tänkte på det här igår kväll och vi kom fram till att eftersom vi har en lägenhet i Kiev så är det klart att hon ska bo där. Hon är lugn hon kommer inte störa er, hon lämnar man och familj hemma. Hon måste ju skriva sin examen.." Wow. Väldigt intressant. Så intressant att jag inte klarade att gå och prata samtidigt vilket ledde till att jag kom 7 min sent till Tjumaks kompis och sålunda missade honom innan han var tvungen att stiga in i rätten. Blev ännu mer förbannad på dessa manér som vissa i detta extremt tydliga klassamhälle har. Jag sa till Natasja att vi hade besök av en vänninna från norge och därför inte hade plats för hennes dotra. Då höll hon på å dö av förskräckelse. TRI CHELOVEKA. det sa ni aldrig!!!! Om man får besök måste man alltid fråga husvärden först!! Var ska nu vår dotter bo i två veckor!!??? Det är ju dyrt att bo på hotell! Nu måste ni ut omedelbart!!! Idag! Imorgon! På fredag! Ni måste betala 100 dollar extra för den tredje flickan! Det är ok om ni flyttar ut 5:e okt (som vi tidigare kommit överens om, vi hade betalat till och med 5 okt), men då ska det vara städat och ni ska vara kvar i lägenheten när ni lämnar nycklarna och ni ska ge 100 dollar för den tredje.!!! Alla dessa varianter mal över ett tjog telefonsamtal huller om buller under en tvåtimmarsperiod... Natasjas man, den inte en sekund klokare Sasja: "Ni måste förstå, vi är normala människor, och det tro jag du är också. Nu måste vi lösa det här på ett vackert sätt"...

Det ser ut som att vi blir utkörda på fredag men att vi då får tillbaka hyran för en vecka som vi missar.

Summan av kardemumman. 1) Ärlighet, lojalitet och förståelse för att vi lever i ett samhälle tillsammans saknas. Jag förstår nu mina respondenters (intervjuer med svenska företagsledare i Ukraina) besrkivning av att göra affärer i Ukraina. 2) Mina husvärdar är dödskraja för det okända.

Imorgon fyller jag år. gratta mig.

ps. Jag lyckades till slut träffa Tjumaks vän Alexander, han kom till Podol och tog emot boken. Han var en avokadoadvokatisk solstråle. Med chokladkaka från Tjumak.

söndag 23 september 2007

swingfest tema sovjetskola




Swingklubben anordnade fest ikväll i en skolgymnastiksal. Temat var skola. Det betyder fortfarande Sovjet för de flesta, med pionjärhalsdukar och vita enorma rosetter i håret...

Gästerna byggde inredningen tillsammans och när allt var klart kom rektorn in och kallade på barnen, bad dem ställa sig i en öppen kvadrat osv osv. Här fick man en hel sovjetsommaravslutningsgenomgång.

Därpå sktecher om babushkor som hyr ut rum och gubbar som spår i händer, och totalt oorganiserade lekar... Precis så oorganiserade som jag blev varse i Kaments-podilsky. Därför slog det mig nu att det kanske faktiskt finns en struktur i leken, att det är en riktig lek. Så jag frågade en ukrainare men svaret blev garv och nej det här är verkligen inte någon lek han kände till sedan tidigare. Rektorn hade sen historielektion med oss, där vi fick se höjdpunkter ur swinghistorien. USA, Uppsala och what else fick plats. Jädrigt inspirerande videoklipp.

Det var mycket folk i gympasalen - danseuforin anade vissa gränser men väldigt vaga... Det här var må jag säga en riktig toppaktivitet för en lördagkväll!

Swingalong boll


tisdag 18 september 2007

Svenskarna försöker sig på Poltava än en gång

Jag har blivit motarbetad av bloggen. Den vill radera allt jag skriver vilket jag tycker är synd. Jag gör ett nytt försök. Som rubriken antyder har Sverige representerats i Poltava än en gång, denna gång i form av Hannas fysiska närvaro och Bo Kasper playback. Bo Kaspers Orkester därför att det börjats dansa swing på Kievs bästa swingskola. Bo Kaspers visor är lagom långsamma att lära sig swing till så för vår nybörjargrupp är det perfekt. Det är kul att höra små svenska visor i en skolgympasal i Kiev. Läraren är oerhört pedagogisk och allt pekar på att vi alla snart kommer kunna skina på den öppna scenen i Marinskijparken på söndagkvällarna. Folkrörelse!

Blev med kort varsel medbjuden att spendera helgen i en datja i Poltavaregionen, i byn Bojkivska. Vägen dit gick snabbt, och graden av korruption i detta samhälle gick en ej förbi.

Blå/vita snitslar var upphängda i träden nästan längs hela vägen, Regionspartiets reklamkampanj. Mina medresenärer exemplifierade kortsiktigheten som präglar det ukrainska samhället: ”Man ser till att snitslarna hänger i vartenda träd inför valet, men jag slår vad om att ingen kommer att bry sig om att ta bort dem efteråt. Det kostar ju pengar.”

Längs vägen stannade vi och köpte tomater, päron, färsk basilika, koriander, persilja, äpplen, potatis, rödbetor, ägg… för några ynka gryvnas men med smak av den gudomliga jorden, med smak av en tid som flytt? Jag upplever mycket sällan dessa smaker.

Lever köptes det också. Efter att den hade tillagats i tre timmar på söndagförmiddagen åt jag en bit. Det var en besvikelse för kocken. Kocken var inte en babuschka som lever för att truga på folk mat, kocken var en ung hipp reklamsnubbe. Jag blev förvånad. Hur kan man utgå ifrån att folk gillar lever? Mycket intressant.

Ukraine is alive!

måndag 17 september 2007

"Brännpunkter öst " i DN

Se nedanför DN Kulturs artikel om boken Brännpunkter öst - mänskliga rättighter i de forna sovjetrepublikerna. Pavel, som har skrivit i boken och omnämns i artikeln, har jag även tidigare bloggat om. Den som är intresserad av att köpa boken kan göra det genom Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, som förövrigt nästa vecka organiserar seminarier I Stockholm och Uppsala med en annan av bokens skribenter.

(DN Kultur 16 september 2007)

UKRAINA

Konkreta berättelser från forna Sovjet

”Ge dig i väg härifrån! Genast!” väser kirurgen åt Pavel Kutsevs fru när hon söker vård. Anledningen är att hon är narkoman, ingen att ta på allvar. Trots att hon är yr av feber och har akuta smärtor.

En kort tid därefter grips Pavel, som också är fast i missbruk, av polisen. För att slippa ur häktets rättslösa miljö gäller det att betala olika företrädare för rättsväsendet. Kort sagt finns en hel del pengar att tjäna på Ukrainas narkotikaanvändare. De uppskattas vara mellan 450 000 och 530 000 personer.

Samtidigt finns det försvinnande få statliga vårdplatser för missbrukare. Privat behandling kostar mellan 800 dollar i månaden och 1000 dollar om dagen. En ukrainsk medelinkomst är 300 dollar i månaden. Förunderligt nog lyckas Pavel och hans hustru ändå klara sig ur det värsta beroendet. De inrättar en stödorganisation i Kiev för narkomaner och hiv-positiva. Men deras arbete uppskattas knappast av omgivningen. ”Ingen vill vara granne med oss, vårt kontor ligger nere i en källare. Vi är paria”, skriver Pavel Kutsev i den nyutkomna antologin ”Brännpunkter öst” (Ersatz).

Här finns välkommet konkreta berättelser om erfarenheterna av arbetet med mänskliga rättigheter i de forna sovjetrepublikerna. För problemet, förstår man, är inte nödvändigtvis brist på deklarationer, lagar eller ens välfinansierade ideella organisationer som säger sig tjäna lovvärda syften. Problemet är – som så ofta – verkligheten.

LISA IRENIUS
DN

fredag 14 september 2007

Budget, bidrag och medelklass

Idag kan man läsa i ukrainsk media att president Jusjtjenko är kritisk till den preliminära budget för 2008, som presenterades av regeringen 11 september, eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till socialt utsatta grupper. Jusjtjenko vill till exempel införa ökade pensioner och bidrag till föräldralösa barn. Premiärminister Janukovitj svarade att han visst var öppen för att tillmötesgå presidentens önskemål, om det finns ekonomisk teckning för detta.

Mycket ekonomi blir det i politik, och kanske särskilt i valtider som dessa. En budget för 2008 måste såklart presenteras, men vad får det för konsekvenser att den presenteras 19 dagar innan ett parlamentsval?

Jag hör kritiska ukrainska röster som säger att politikerna gärna lovar ökade bidrag för att fiska röster, samt de adresserar de rika oligarkerna för att få stöd ekonomiskt och politiskt - men att de har glömt bort medelklassen. Kanske är medelklassen inte tillräckligt stor för att ge politikerna tillräckligt med röster, och inte tillräckligt rik på ekonomisk och politisk makt.

Men att de mest utsatta grupperna lyfts upp i debatten behöver faktiskt inte ses som röstfiske, utan även som en ärlig vilja hos politikerna att göra så att staten tar det ansvar den faktiskt har.

Utan kommentar

Vi har tyckt att det skulle vara skoj att få fler kommentarer på våra inlägg på bloggen. Idag fick jag veta av en kompis som försökt kommentera att vi hade någon inställning på som gjorde att man behövde registrera sig i blogspot för att skriva kommentar. Dumt. Vi har säkert missat flera spännande kommentarer bara därför. Så nu har jag ändrat - så nu är det fritt fram!

Oj, nu blir vi säkert överösta av alla tyckare :-) Man kan ju hoppas...

fredag 7 september 2007

Kommunikation mellan stat och civilsamhälle i Ukraina

Efter tre dagar i Sverige hamnar jag på ett seminarium om Ukraina organiserat av medie- och konsultföretaget Global Reporting. Natalia Dniprenko, som är informationschef på det ukrainska regeringskansliet, gästade Sverige. Inom ramen för projektet Ukraine Public Dialogue håller man att bygga upp ett kommunikationscenter, genom vilket regeringskansliet ska kunna hitta nya sätt att nå ut till medborgarna - via media och civila samhället.

Natalia talade om det politiska läget, och menade att det inte förändrar hennes arbete särskilt mycket, man får vänja sig vid konstant turbulent politisk situation. "Vi Ukrainare är lika snurriga som italienare, det är bara att vänja sig vid", menar Natalia.

Det diskuterades skillnader mellan Sverige och Ukraina. I Sverige saknas, förutom grundlagen, egentliga regleringar av relationen mellan stat, media och civila samhället. I Ukraina försöker man bygga upp ett system med lagar som reglerar samarbetet, eftersom det inte finns traditioner att luta sig tillbaks på. Man drar nu lärdom av Estland, och funderar kring möjligheten att sätta upp liknande strukturen för samarbetet.

I Sverige förstår vi oftast inte själva vad vi har, och hur samhällsrelationer är strukturerade. Vi litar på att det fungerar. Och förtroende ger fortsatt förtroende. I Ukraina är snarare regeln omvänd: misstro ger misstro. På så sätt försvåras samarbete mellan olika sektorer och grupper i samhället. Men trenden lär gå att vända. Bara någon börjar. Och förbättrade kommunikation kan vara första steget.

Svar på frågor

"Ukraina 2007" har precis fått en kommentar med intressanta frågor från Karin, som studerar samhällsvetenskap på gymnasiet:

Vad tycker ni om tryck- och åsiktsfriheten i Ukraina. Anser du/ni att man får trycka och säga vad man vill? Och hur populär är egentligen presidenten bland folket just nu? Jag tyckte mig läsa i något tidigare inlägg att samhällsmedvetna personer t o m funderade på att inte rösta i valet i september.

Svar till Karin: Jag skulle vilja säga att yttrandefriheten är ett område där det har gjorts stora framsteg i Ukraina de senaste åren. Organisationen Freedom house graderar länders nivå av politiska och civila rättigheter, och gjorde förra året en förändring när det gällde Ukraina, som innebar att Ukraina nu ses som ett fritt land. Läs rapporten här.

Innan orangea revolutionen kan man säga att det skedde en "medierevolution", där journalister (bland annat från Tv-kanalen 1+1) gick ut och sa att de inte vill ljuga längre. Media har utvecklats i positiv riktning bland annat på grund av att ägandet har spritts ut på fler aktörer, och att staten inte som förut kontrollerar media. Journalister har sagt till mig att det var just efter Jusjtjenjos tillträde de märkte en tydlig skillnad. Viktigt är även politikers attityder gentemot media, och att man börjar inse att man har en skyldighet att svara på frågor, att folket har rätt att veta, och att media är den kanal man har till folket. Under den politiska kris som har präglat landet senaste tiden följs politiker av media tätt i hälarna, och olika röster hörs i debatten. Det är tecken på fri media.

När det gäller vad folk tycker om presidenten är det svårt att säga, men att människor saknar förtroende för politiker i allmänhet är tydligt. I det parlamentsval som hålls om några veckor är det tre olika block som står mot varandra, men varje block består av många småpartier utan folklig bas. Det är svårt för folk att veta vad partierna egentligen står för, och det blir mer av överenskommelser mellan individer. Många politiker är dessutom storföretagare med mycket pengar, och det misstänks att en del av dessa köper sig bra platser på partiernas listor (dvs prioritering av vilka personer som man föreslår ska representera partiet i parlamentet). Detta är endel i den utbredda korruption som förövrigt är ett stort problem i Ukraina idag.

Karin, jag hoppas att svaret kan ha hjälpt dig lite.

söndag 2 september 2007

Byggkampen i Kiev

Kievs bostadsmarknad har hettat till de senaste åren. När lägenhetspriserna har gått upp finns det också mycket pengar att tjäna för företag som investerar i nybyggnationer och reparationer av gamla byggnader. Och det är tydligt om man promenerar runt i Kiev, för det byggs i varje hörn. Gamla hus rivs, nya hus byggs - inte bara där gamla hus stått utan också på grönområden och parker.



Det här har bidragit till heta känslor bland de boende i närliggande hus. Grannar har organiserat sig för att gå emot företagen - för lekparker förstörs, och lägenheter blir mindre värda när utsikten försvinner. Protesterna har bidragit till att byggföretag har blivit tvugna att avsluta byggprojekt. I det korrupta Ukraina kan företagen köpa laglighet för pengar, men det tycks att grannskapens proteströrelse har lyckats överkomma detta hinder.

Organisationen "Kievs röst" (eng. The Voice of Kiev Community) ingår i rörelsen mot byggföretagens hutlösa nybyggnationer. 10 grupper av grannar arbetade separat, men på initiativ av en ledamot på lokal nivå, gick grupperna samman för att bilda denna organisation. Enligt en representat för Kievs röst hade 60% av politikerna i Kievs stadshus koppling till byggföretag, och därför svåra att påverka.

Kopplingen mellan företag och politiker är en sak, men berättelsen visar dessutom på kopplingen mellan politiska partier och enskilda (intresse) organisationer. Det är något jag har hört mycket om, men länge inte riktigt fått något tydligt exempel på. Men Kievs röst ger mig ett sånt exempel. För det första bildades organisationen på initiativ av en politiker (men baserades helt på grupper av grannar), och stöttades även ekonomiskt av samma man. För det andra sammanflätades organisationen sedan samman med det Klichkos Block, som kandiderar i det kommande valet.

Frågan om byggnationer ser ut att ha blivit en viktig valfråga för blocket, om även för andra partier. Kampen mellan företag, partier och enskilda organisationer fortsätter.

lördag 1 september 2007

Nu har hon åkt

Nu har hon åkt, Anna-Maria. Vi hade en helt suverän sommar ihop. Vi hann med så mycket och hann titta på teve så lite.

Alla guldkantade resor fyllda av lektioner i ukrainska, nya bekantskaper, utstickande fötter och bedårande städer. Alla analyser, alla garv, all sol ah fy helskotta vilken suverän sommar. Tack för oslagbart samarbete!

Dags för Borispol

Om 30 minuter bär det av mot Borispol, det är dags för att flyga hem till Sverige. Hanna stannar kvar i Kiev under hösten också, och det känns lite konstigt att splittras när vi har varit så tighta hela sommaren. Men sånt är livet, nu är det 1 september och idag börjar ukrainska barn i skolan (jag vaknade imorse till musik från Kyiv-Mohylenska Akademias gård, måste varit nåt sorts öppningsfirande). En ny tid börjar.

Med risk att bli lite töntigt nostaligisk vill jag tacka alla fina gamla och nya vänner i Ukraina - svenskar, ukrainare och vitryssar - för en helt fantastisk, spännande och lärorik sommar.

Kanske ska jag skåla på ukrainskt manéer och hålla ett högtidligt tal, med många fina ord och långa fraser om hälsa, lycka, vänskap och kärlek. Det är fint att som tillbakadragen svensk få tillfället att sväva ut och (som vi kanske egentligen tycker) överdriva lite. Men det är ju helt galet bra att folk berättar håller tal och visar uppskattning för varandra. Vi svenskar borde lära oss. Ännu är jag ingen talare, så långa utsvävningar får vänta. Men tack i varje fall.

Hanna och jag fortsätter blogga, fast från varsitt håll - så det blir både innefrån och utifrån perspektiv på Ukraina i väldig mix.

Och, förresten, en sak till.
Tack Hanna.