måndag 10 december 2007

Vänta nu, ingenting är säkert. För att använda sin skrivtid så effektivt som möjligt bör man inte uttala någon säkerhet kring fastställandet av ukrainsk regering. Blok Litvin tänker kanske inte rösta för Julia som premiärminister. Talman Arsenij Jatsenjok verkar ändå rätt säker på att Timochenko intar posten. Så. Nu väntar vi till klubban är slagen.

onsdag 5 december 2007

En bit på vägen

Okej det ser ut som att de kommit fram till något där uppe i taket. I en koalition mellan BYot och Our Ukraine blir Timoshenko premiärminister och Yushchenko får välja talesman. Om en månad ska regeringen vara tillsatt.

söndag 25 november 2007

Snabbvisit

Imorgon bär det av till Ukraina igen, för en snabbvisit en här gången. NGO-congress i Kiev under tre dagar, med enskilda organisationer från Ryssland, Ukraina och Vitryssland...

...och såklart vill jag hinna träffa Hanna och en massa andra fina Kievbor.

måndag 19 november 2007

Gruvolycka

Klockan 03.10 natten mellan lördag och söndag inträffade en allvarlig olycka i Zasyadkogruvan i Donetsk. Då fanns över 450 personer nere i gruvan. Minst 33 personer döda.

Kanske inte den viktigaste frågan, men jag reagerar ändå på det faktum att 450 personer arbetade i en gruva kl 03.10 på natten - helt enkelt arbetstider utan nåd.

Troligtvis en än viktigare fråga: Går det att komma ifrån att att gruvarbete är något man gör med risk för livet? Vad gör gruvföretaget och fackföreningar? Det är inte första gången något sådant händer i gruvan: en gasolycka 2006 dödade 13 personer, och explosioner 1999 och 2001 dödade båda över 50 personer.


En gruva i Donetsk skådas i fjärran. Fotot är taget från ett rum i hotellet "Sjachtjer", dvs hotell "Gruvarbetaren".

måndag 29 oktober 2007

Kylskåp och Karl XII

Damen som tjänstgör i trappuppgången har lagt ut en ny fin kartongbit till dörrmatta. "Refrigerator". Mer techno kan det bara inte bli.

I lördagens Segodnja (stor dagstidning) ägnades ett helt uppslag åt det minnesmonument av Karl XII som ska byggas i Poltavaområdet inom två år. I artikeln hyllades Peter Englund gång på gång för sin historieskrivning och trovärdighet. I "Poltava" beskrivs svenskarna som tortyrutövande galningar vid sitt framskrittande mot Poltava. Det faktum att Peter är svensk och ändå skriver så här om svenskarna!!!! och att han främst använder sig av primärkällor gör det hela imponerande trovärdigt, menar författaren.
I övrigt vill jag rapportera allmän disorganisering och frånvaro av struktur från Ukraina. Företagsvärlden är galet kaotisk. I'm still in shock. Diskuterar korruption med bildade människor här och där. Egentligen är man allt lite stolt över sin korruptionsnivå. Allt är lite roligare med lite lagom korruption. Att lösa problem "po chelovecheskij" (vilket betyder med ett mänskligt perspektiv) är att ta varje problem för vad det är istället för att gruppera in 5000 fall under en och samma rubrik utan att ta hänsyn till specialfall/önskningar. Dessutom bäddar det för utvecklande av högre socialiseringsnivåer.

fredag 26 oktober 2007

Ingen omräkning

Det har varit lite extra krångel efter valet eftersom 5 små partier som inte nådde upp till gränsen för att komma in i parlamentet protesterade mot valfusk. De gick samman och krävde omräkning av rösterna.

Men idag går högsta domstolen ut med bedömningen att Centrala valkommissionen inte har bidragit till valfusk, utan att valet har gått rätt till. Så det ser inte ut att bli någon omräkning, vilket gör att valresultatet står sig.

onsdag 17 oktober 2007

Regering och sorg

Igår presenterades de officiella valresultatet, och det blev en knapp majoritet för det orangea blocket. Och nu blir det till att forma en regering. Men I Ukraina kan man alltid räkna med att det händer saker som gör att sådant drar ut på tiden.

I lördags inträffade en tragisk gasolycka i ett bostadshus i Dnipropetrovsk, vilket orsakade 15 dödsoffer. Jusjtjenko gick ut med att tisdag den 16 oktober är en nationell sorgedag.

Regeringsbildning kan vänta lite.

tisdag 9 oktober 2007

Spaning om facebook

En liten spaning: Fler och fler ukrainarna hittar till facebook. Det börjar trilla in små inbjudningar från ukrainska vänner och bekanta, och man ser tydligt hur snabbt det sprider sig. I Sverige fick ju facebook enorm genomslagskraft i våras/somras och plötsligt har alla en egen sida där. Men ukrainarna har än så länge hållit sig till andra typer av community, så som livejournal. Livejournal är ju snarare ett blogsystem som man skulle kunna säga är en blandning av blogspot och facebook. Ganska smart, men där har ju ingen sina egna namn så det är svårt att hitta folk om man inte känner till deras smeknamn. Så nu är det dags för facebook.

söndag 7 oktober 2007

flytt och sen valrapport



Hej Jag har haft problem, därav dålig rapporteringsfrekvens. Problemen löser sig sakta men säkert och nu känns saker och ting lugnare. Idag till slut lyckades jag ordna internetuppkoppling i det nya hemmet på nionde våningen på Zoj Gajdajs gata i Obolon. Zoj Gajdaj i Obolon, smaka på de namnen. Och lägenheten är väldigt mysig i varma färger. (Med balkong:)

Angående språken som talas här i landet, så har jag tidigare bloggat om att det känns som att man kommer och russifrisserar landet som svensk då man ber folk att tala ryska istället för ukrainska. Och det tycker jag fortfarande. Så jag lär mig ukrainska. Så mycket jag hinner med.

Oj nu sålde de tydligen tre månader för gammal choklad i butiken nere på gården.

Valet! Jämför jag med förra årets parlamentsval då vi var i Odessa kan jag säga att det här och nu var mycket trevligare att vara övervakare. Vi kände oss mycket välkomna. Att vara valövervakare visade sig vara en mycket trevlig aktivitet, speciellt som solen sken då vi vandrade mellan vallokalerna.

Själva röstandet går flinkt till, kommisionerna på vallokalerna handlägger rösterna på rutin. Fortfarande märks det dock att strukturerna för rösträkningen inte är glasklara. Här kändes det som att ad hoc lösningar var regel snarare än undantag. Kl 03 hade man räknat de ca 1500 rösterna på vallokalen, efter det tog det ca 2 h att skriva protokoll. Protokollskrivningen mellan 03 och 05, då de flesta varit vakna 24 h, och många ännu fler (jag själv 48 h -2 h sömn), var inte snäll mot människorna. Tårar fälldes och protokollunderskrifter raggades i en osystematisk ordning vilket drog ut på arbetet än mer.

Jag tror att det fanns toalett på den vallokalen jag var vid rösträkningen men det var just de inhumana villkoren som präglade rösträkningen som de flesta vid OSCE:s debriefing upprördes över. Kvinnor utgör ca 80 % av kommisionerna och vallokaler utan toaletter eller vatten var tydligen vanligt. Inlåst är man tills allt är klart, bör kanske tilläggas.

Fusk var det inte tal om, tror vi, men det är trist att omständigheterna för valkommisonerna ska bygga på misstänksamhetstanken... förhoppningsvis kan årets goda betyg leda till bättre förhållanden och bättre organisation till nästa val. Vilket vi verkligen hoppas inte blir redan nästa år. Folk är trötta på valen.

Att röstlängderna inte stämmer överens med röstberättigade är inte heller helt bra. Det är klart att det finns att jobba på.

Igår var det t-shirtväder längs strandpromenaden i obolon. Marknaderna är överallt och himlen är nära.

torsdag 4 oktober 2007

Lite mer siffror

Snart ska jag sluta skriva en massa siffror, men när det handlar om val kan det tyckas handla mycket om siffror och procentsatser (trots att det egentligen borde handla om så mycket annat).

En sista sifferbomb gäller det antal platser i parlamentet som de olika sidorna kommer att få baserat på det preliminära valresultatet (det kommer ta flera veckor innan det slutgiltiga resultaten kan presenteras).

Det ser ut som att Timosjenkos block och Vårt Ukraina tillsammans kan få 228 plaster, vilket bara är två mandat fler än vad som krävs för en majoritet (450 platser totalt i parlamentet). Kanske lyckas de bilda regering, men med en sådan knapp majoritet kan det komma att bli svårt att föra sin politik. Och i Ukraina sker det titt som tätt att parlamentariker byter parti, så majoriteten är skör. Minst sagt.

tisdag 2 oktober 2007

Blått eller orange?

26 timmar efter att vallokalern stängde igår är det slutgiltiga valresultatet ännu inte presenterat. Några regioner dröjer min sina resultat, så vi får snällt vänta på slutgiltigt besked. (När 93% av rösterna är räknade: Regionpartiet 33,96%, BJuT 30,96%, Vårt Ukraina 14,37%, Kommunisterna 5,35%, Lytvyn 3,98%, Socialisterna 2,96%)

Det är spännande. Det kan bli hur som. Antingen blått eller orange.

Olika saker spelar in, bland annat om socialisterna som nu ligger precis under 3% gränsen kommer in, samt vilka det lilla partiet Lytvyn väljer att samarbeta med (ikväll sa partiledaren att de kan tänka sig att samarbeta med båda sidor, det viktigaste är att de får igenom så mycket av sitt program som möjligt)

Det kommer nog bli en hel del dividerande och förhandlande fram och tillbaka innan vi har en ny ukrainsk regering.

måndag 1 oktober 2007

Resultatet närmar sig

Kl 11.15 ukrainsk tid, rapproterar UNIAN att 50% av rösterna är räknade. Det preliminära resultatet är då:
Julia Timosjenkos block - 33,31%
Regionpartiet - 30,64%
Vårt Ukraina Folkets Självförsvar - 15,56%
Kommunisterna - 4,17%
Lytvyns block - 3,19%

Det betyder troligtvis en orange koalitionsregering.

söndag 30 september 2007

Rösträkning pågår

Hanna är valobservatör idag, och jag som sitter i Sverige hoppas på en liten bloggrapport från henne om hur det var...(får jag en sån Hanna?)

Förra året när vi var valobservatörer i Odessa, chockerades jag över den långa jobbiga process som rösträkningen innebar i min vallokal. Det var så många steg - räkna oanvända valsedlar, räkna namnen i listan, klippa oanvända valsedlar, tjafsa lite, kalla på en jurist, utarbetade kommissionärer som tillsammans med valobservatörerna somnade i sina stolar. Klockan 05.00 valde jag om min observatörskamrat att lämna vallokalen. Då hade ännu inte valurnorna öppnats. Så går det nog inte till i varje vallokal. Hur som helst kan det dröja lite tills vi får det slutgiltiga valresultatet.

Idag klockan 22 ukrainsk tid (dvs för ca 30 minuter sedan) stängdes vallokalerna, och rösträkningen kunde börja. Klockan 22:15 publicerade UNIAN en vallokalsundersökning, med följande resultat:

Grupp 1
Regionpartiet – 34.7%,
Kommunisterna – 4.9%,
Lytvyn’s Bloc – 3.6%

Grupp 2
BYuT – 31%
Vårt Ukraina Folkets självförsvar (Nasha Ukraina) – 14.6%,

Jag har delat upp partierna i två grupper, utifrån hur jag tror att de kommer att välja att samarbeta, och det är galet jämt mellan de två grupperna. 43,2% till Regionpartiet o co, och 45,6% till Block Julia Timosjenko och Vårt Ukraina Folkets Självförsvar. Så Lytvyn kan få en vågmästarroll.

fredag 28 september 2007

"Demokratiska krafter" i Ukraina?

De "orangea" kallar sig de "demokratiska krafterna". Igår höll Timosjenko ett valmöte i Kiev där hon lovade att hennes block och Vårt Ukraina-Folkets självförsvar skulle samarbeta utan bråk efter valet. Och att vem som i sådant fall blir premiärminister inte går att spekulera i.

När jag i en chat får den här lilla rapporten från valmötet, kommer jag och min kompis in på frågan om politikers retorik. Timosjenkos block och Vårt Ukraina kallar sig de "demokratiska krafterna". Kanske fungerade det för tre år sedan, innan orangea revolutionen. Man talade om ett systemskifte, som ett presidentbyte skulle bidra till.

Men senaste åren har det varit tydligt att demokrati handlar om mer än byte av en person. Och jag frågar mig om det inte skulle vara bättre för Ukraina om man bytte retorik och frångick frågan om systemskifte. Man har redan genomfört en revolution. Är det inte bättre att man är tydlig med att demokrati handlar om att många olika röster och åsikter får höras - i media, genom olika partier, genom enskilda organisationer? I sådant fall kan man inte säga att Regionspartiet är odemokratiskt.

Och demokrati handlar såklart också om val - och om att valet går till på ett rättvist sätt. De två sidorna smutskastar varandra, säger att det fuskas här och att det fuskas där. Litar de inte på systemet? Litar de inte på varandra?

Inte så konstigt kanske. För för tre år sedan bröt en revolution ut mycket på grund av valfusk. Vad säger att det skulle vara så stor skillnad nu? Parlamentsvalet 2006 gick bättre till, och man har arbetat på att förändra systemet. Minska kryphålen. Enligt säkra källor kunde man exempelvis vid en genomgång av röstlängden plocka bort 1,3 miljoner personer som inte skulle vara där (registrerade flera gånger, döda eller dylikt). Färre röster att "fixa" med helt enkelt.

Men det finns fortfarande hål. Ukraina har ingen central registering av väljarna. På regional nivå sker registrering. Så om ingen region har koll på den andra regionens lista kan man nog spela lite med reglerna om man vill. Ett ytterligare problem är att många människor riskerar att förlora sin rösträtt. Om man åker utomlands och återkommer bara någon dag innan valet har man inte hunnit "återregistreras", utan är registrerad som att man inte befinner sig i landet. Extra stort problem om man åker in genom en annan gränsstation än man åkte ut. Alla dessa problem är kopplade till avsaknaden av ett centralt väljarregister.

Återstår många frågor, varav en: kan man lite på valkommissionerna? Är de ärliga? Är de utbildade? Är de affilierade med något politiskt parti? Från 2004 finns det extrema historer om ordföranden som styr hela valkommissionen att fuska. Välorganiserat. Hur är det nu? Har man lyckats förändra dessa attityder? Jag vill tro det. Hoppas. Hoppas. Hoppas. Hur som helst är inte makten nu koncenterad till en sida - så den största säkerheten ligger nog i att de två sidorna kontrollerar varandra.

Så, lycka till!

onsdag 26 september 2007

Risk för valfusk?

De partier som inte är på presidentens sida framhåller nu att det finns risk för valfusk och att det redan äger rum felaktigt utnyttjande av administrativa resurser. Premiärministerns kritik av presidentens involvering i valkampanjen (se nedan) är ett exempel på detta. Man menar att presidentadministrationens resurser används till att stödja ett speciellt parti.

President Jusjtjenko svarar med att säga att det inte är han, utan snarare regeringen och premiärministern, som planerar valfusk. Och han poängterar att regeringen har personligt ansvar att se till att det blir ett demokratiskt val.

Det framförs även andra klagomål, bland annat från Kommunisterna, som hävdar att det finns en risk för ren manipulering av valresultaten. Detta kommer de säkert framhålla om de förlorar sin plats i parlamentet. Igår rapporterade UNIAN att Kommunisterna planerar demonstrationer efter valet, men att detta beror på valresultatet (läs: om de kommer in i parlamentet eller inte).

Ukrainas valsystem är inte felfritt och systemet öppnar fortfarande för illvilliga politiker och tjänstemän att manipulera resultaten (er om detta i mitt nästa inlägg).

Men jag är ändå av övertygelsen att president Jusjtjenko själv inte skulle initiera valfusk. Det förtroende han har från folket bygger ändå på tron att han vill förändra det "skurkaktiga" politiska systemet till ett ärligt och transparent sådant. Men systemet är ju större än en person. Så om man lyckas förhindra valfusk eller inte har nog att göra med hur väl man lyckas täcka igen de ihåligheter som finns.

Janukovitj kritik mot president Jusjtjenko

I fredags gick premiärminister Janukovitj ut hårt mot det faktum att president Jusjtjenko deltar i valkampanjen för hans parti Vårt Ukraina-Folkligt självförsvar. Janukovitj menar att presidenten borde hålla sig utanför. Och han har faktiskt en poäng.

I ett öppet brev på Regionpartiest hemsida skriver Janukovitj:

As the Head of the country, who is holding the reins of the administrative influence on these political processes, you should have abstained from the participation in election campaign of any political party. Nevertheless, you are personally involved in agitation activities and even became the front face of political advertising.

Practically, the Secretariat of the President of Ukraine runs the election campaign of “Our Ukraine – People’s Self-Defense” party. The leadership of the Secretariat of the President of Ukraine, as well as some heads of the Oblast administration, who were appointed by the President, are working as the campaign managers of the local headquarters of Our Ukraine People Self-Defense Bloc.

Now the credibility of the elections is in jeopardy. /.../All the efforts on achieving the reconciliation at the national level and overcoming the split of society will be in vain. You, Mr. President, will be personally accountable for the possible deepening of the crisis.


Kanske överdriver Janukovitj, men en vecka innan valet är det faktiskt sista chansen att plocka politiska poänger. Men hoppas bara att det här inte blir den stora diskussionsfrågan efter valet. Parlamentet behöver ju börja jobba.

tisdag 25 september 2007

Snart är det ju parlamentsval

5 dagar kvar till det extrainsatta parlamentsavalet. Och vad har vi att vänta?

Det ser ut att vara rätt så jämnt mellan de blå och de ”orangea”. Enligt opinionsmätningar finns det en möjlighet att dagens 5 block (koalitioner av partier) reduceras till 3. Och om så blir fallet följer utvecklingen en tydlig trend med färre och färre grupper i parlamentet - åtta grupper fanns representerade i parlamentet 1998, sex grupper 2002 och fem grupper 2006.

Men för att trenden ska följas även i år krävs att några åker ut. Och vilka kan det vara? Kommunisterna och Socialisterna kanske.

Det skulle vara ganska anmärkningsvärt om både Socialisterna och Kommunisterna fick lämna parlamentet - i ett före detta kommunistiskt land som Ukraina. Men det är inte omöjligt. Kommunistpartiet som hade ca 25% i 1998 års val beräknas nu av vissa bedömare ligga mellan 1-2%, vilket alltså är under spärren på 3%. Socialisterna ligger ungefär lika risigt till.

Det är totalt 20 partier som ställer upp i valet, så om några riskerar att gå till baka finns det samtidigt en chans att nya partier kommer in i parlamentet. Ett sådan möjlighet har bland annat förre talmannens parti, Lytvyns block.

I övrigt uppskattas de tre stora koalitionerna få följande valresultat:
- Regionspartiet (premiärminister Janukovitj parti) 29-34%
- BJuT (Block Julia Timosjenko) 18-24%
- Vårt Ukraina-Folkets Självförsvar (president Jusjtjenkos parti) 9-14%

Men många väljare bestämmer i sista sekund vad de ska rösta på.
Vår husvärd Natasja ringer idag kl 10.05 till min mobil när jag är på väg för att möta upp en vän till Jurij Tjumak som skrivit i antologin som Östgruppen alldeles nyligen gav ut. Natasja säger att hennes dotter som är en mycket bra flicka, hon studerar på universitetet, kommer ikväll med tåget till Kiev och ska bo hos oss i två veckor. (!!!) Möjligtvis om värden vår hade varit trevlig och smart men som det nu ser ut så blev jag mycket skeptisk inställd till det hela.

Natasja: "Vi tänkte på det här igår kväll och vi kom fram till att eftersom vi har en lägenhet i Kiev så är det klart att hon ska bo där. Hon är lugn hon kommer inte störa er, hon lämnar man och familj hemma. Hon måste ju skriva sin examen.." Wow. Väldigt intressant. Så intressant att jag inte klarade att gå och prata samtidigt vilket ledde till att jag kom 7 min sent till Tjumaks kompis och sålunda missade honom innan han var tvungen att stiga in i rätten. Blev ännu mer förbannad på dessa manér som vissa i detta extremt tydliga klassamhälle har. Jag sa till Natasja att vi hade besök av en vänninna från norge och därför inte hade plats för hennes dotra. Då höll hon på å dö av förskräckelse. TRI CHELOVEKA. det sa ni aldrig!!!! Om man får besök måste man alltid fråga husvärden först!! Var ska nu vår dotter bo i två veckor!!??? Det är ju dyrt att bo på hotell! Nu måste ni ut omedelbart!!! Idag! Imorgon! På fredag! Ni måste betala 100 dollar extra för den tredje flickan! Det är ok om ni flyttar ut 5:e okt (som vi tidigare kommit överens om, vi hade betalat till och med 5 okt), men då ska det vara städat och ni ska vara kvar i lägenheten när ni lämnar nycklarna och ni ska ge 100 dollar för den tredje.!!! Alla dessa varianter mal över ett tjog telefonsamtal huller om buller under en tvåtimmarsperiod... Natasjas man, den inte en sekund klokare Sasja: "Ni måste förstå, vi är normala människor, och det tro jag du är också. Nu måste vi lösa det här på ett vackert sätt"...

Det ser ut som att vi blir utkörda på fredag men att vi då får tillbaka hyran för en vecka som vi missar.

Summan av kardemumman. 1) Ärlighet, lojalitet och förståelse för att vi lever i ett samhälle tillsammans saknas. Jag förstår nu mina respondenters (intervjuer med svenska företagsledare i Ukraina) besrkivning av att göra affärer i Ukraina. 2) Mina husvärdar är dödskraja för det okända.

Imorgon fyller jag år. gratta mig.

ps. Jag lyckades till slut träffa Tjumaks vän Alexander, han kom till Podol och tog emot boken. Han var en avokadoadvokatisk solstråle. Med chokladkaka från Tjumak.

söndag 23 september 2007

swingfest tema sovjetskola




Swingklubben anordnade fest ikväll i en skolgymnastiksal. Temat var skola. Det betyder fortfarande Sovjet för de flesta, med pionjärhalsdukar och vita enorma rosetter i håret...

Gästerna byggde inredningen tillsammans och när allt var klart kom rektorn in och kallade på barnen, bad dem ställa sig i en öppen kvadrat osv osv. Här fick man en hel sovjetsommaravslutningsgenomgång.

Därpå sktecher om babushkor som hyr ut rum och gubbar som spår i händer, och totalt oorganiserade lekar... Precis så oorganiserade som jag blev varse i Kaments-podilsky. Därför slog det mig nu att det kanske faktiskt finns en struktur i leken, att det är en riktig lek. Så jag frågade en ukrainare men svaret blev garv och nej det här är verkligen inte någon lek han kände till sedan tidigare. Rektorn hade sen historielektion med oss, där vi fick se höjdpunkter ur swinghistorien. USA, Uppsala och what else fick plats. Jädrigt inspirerande videoklipp.

Det var mycket folk i gympasalen - danseuforin anade vissa gränser men väldigt vaga... Det här var må jag säga en riktig toppaktivitet för en lördagkväll!

Swingalong boll


tisdag 18 september 2007

Svenskarna försöker sig på Poltava än en gång

Jag har blivit motarbetad av bloggen. Den vill radera allt jag skriver vilket jag tycker är synd. Jag gör ett nytt försök. Som rubriken antyder har Sverige representerats i Poltava än en gång, denna gång i form av Hannas fysiska närvaro och Bo Kasper playback. Bo Kaspers Orkester därför att det börjats dansa swing på Kievs bästa swingskola. Bo Kaspers visor är lagom långsamma att lära sig swing till så för vår nybörjargrupp är det perfekt. Det är kul att höra små svenska visor i en skolgympasal i Kiev. Läraren är oerhört pedagogisk och allt pekar på att vi alla snart kommer kunna skina på den öppna scenen i Marinskijparken på söndagkvällarna. Folkrörelse!

Blev med kort varsel medbjuden att spendera helgen i en datja i Poltavaregionen, i byn Bojkivska. Vägen dit gick snabbt, och graden av korruption i detta samhälle gick en ej förbi.

Blå/vita snitslar var upphängda i träden nästan längs hela vägen, Regionspartiets reklamkampanj. Mina medresenärer exemplifierade kortsiktigheten som präglar det ukrainska samhället: ”Man ser till att snitslarna hänger i vartenda träd inför valet, men jag slår vad om att ingen kommer att bry sig om att ta bort dem efteråt. Det kostar ju pengar.”

Längs vägen stannade vi och köpte tomater, päron, färsk basilika, koriander, persilja, äpplen, potatis, rödbetor, ägg… för några ynka gryvnas men med smak av den gudomliga jorden, med smak av en tid som flytt? Jag upplever mycket sällan dessa smaker.

Lever köptes det också. Efter att den hade tillagats i tre timmar på söndagförmiddagen åt jag en bit. Det var en besvikelse för kocken. Kocken var inte en babuschka som lever för att truga på folk mat, kocken var en ung hipp reklamsnubbe. Jag blev förvånad. Hur kan man utgå ifrån att folk gillar lever? Mycket intressant.

Ukraine is alive!

måndag 17 september 2007

"Brännpunkter öst " i DN

Se nedanför DN Kulturs artikel om boken Brännpunkter öst - mänskliga rättighter i de forna sovjetrepublikerna. Pavel, som har skrivit i boken och omnämns i artikeln, har jag även tidigare bloggat om. Den som är intresserad av att köpa boken kan göra det genom Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, som förövrigt nästa vecka organiserar seminarier I Stockholm och Uppsala med en annan av bokens skribenter.

(DN Kultur 16 september 2007)

UKRAINA

Konkreta berättelser från forna Sovjet

”Ge dig i väg härifrån! Genast!” väser kirurgen åt Pavel Kutsevs fru när hon söker vård. Anledningen är att hon är narkoman, ingen att ta på allvar. Trots att hon är yr av feber och har akuta smärtor.

En kort tid därefter grips Pavel, som också är fast i missbruk, av polisen. För att slippa ur häktets rättslösa miljö gäller det att betala olika företrädare för rättsväsendet. Kort sagt finns en hel del pengar att tjäna på Ukrainas narkotikaanvändare. De uppskattas vara mellan 450 000 och 530 000 personer.

Samtidigt finns det försvinnande få statliga vårdplatser för missbrukare. Privat behandling kostar mellan 800 dollar i månaden och 1000 dollar om dagen. En ukrainsk medelinkomst är 300 dollar i månaden. Förunderligt nog lyckas Pavel och hans hustru ändå klara sig ur det värsta beroendet. De inrättar en stödorganisation i Kiev för narkomaner och hiv-positiva. Men deras arbete uppskattas knappast av omgivningen. ”Ingen vill vara granne med oss, vårt kontor ligger nere i en källare. Vi är paria”, skriver Pavel Kutsev i den nyutkomna antologin ”Brännpunkter öst” (Ersatz).

Här finns välkommet konkreta berättelser om erfarenheterna av arbetet med mänskliga rättigheter i de forna sovjetrepublikerna. För problemet, förstår man, är inte nödvändigtvis brist på deklarationer, lagar eller ens välfinansierade ideella organisationer som säger sig tjäna lovvärda syften. Problemet är – som så ofta – verkligheten.

LISA IRENIUS
DN

fredag 14 september 2007

Budget, bidrag och medelklass

Idag kan man läsa i ukrainsk media att president Jusjtjenko är kritisk till den preliminära budget för 2008, som presenterades av regeringen 11 september, eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till socialt utsatta grupper. Jusjtjenko vill till exempel införa ökade pensioner och bidrag till föräldralösa barn. Premiärminister Janukovitj svarade att han visst var öppen för att tillmötesgå presidentens önskemål, om det finns ekonomisk teckning för detta.

Mycket ekonomi blir det i politik, och kanske särskilt i valtider som dessa. En budget för 2008 måste såklart presenteras, men vad får det för konsekvenser att den presenteras 19 dagar innan ett parlamentsval?

Jag hör kritiska ukrainska röster som säger att politikerna gärna lovar ökade bidrag för att fiska röster, samt de adresserar de rika oligarkerna för att få stöd ekonomiskt och politiskt - men att de har glömt bort medelklassen. Kanske är medelklassen inte tillräckligt stor för att ge politikerna tillräckligt med röster, och inte tillräckligt rik på ekonomisk och politisk makt.

Men att de mest utsatta grupperna lyfts upp i debatten behöver faktiskt inte ses som röstfiske, utan även som en ärlig vilja hos politikerna att göra så att staten tar det ansvar den faktiskt har.

Utan kommentar

Vi har tyckt att det skulle vara skoj att få fler kommentarer på våra inlägg på bloggen. Idag fick jag veta av en kompis som försökt kommentera att vi hade någon inställning på som gjorde att man behövde registrera sig i blogspot för att skriva kommentar. Dumt. Vi har säkert missat flera spännande kommentarer bara därför. Så nu har jag ändrat - så nu är det fritt fram!

Oj, nu blir vi säkert överösta av alla tyckare :-) Man kan ju hoppas...

fredag 7 september 2007

Kommunikation mellan stat och civilsamhälle i Ukraina

Efter tre dagar i Sverige hamnar jag på ett seminarium om Ukraina organiserat av medie- och konsultföretaget Global Reporting. Natalia Dniprenko, som är informationschef på det ukrainska regeringskansliet, gästade Sverige. Inom ramen för projektet Ukraine Public Dialogue håller man att bygga upp ett kommunikationscenter, genom vilket regeringskansliet ska kunna hitta nya sätt att nå ut till medborgarna - via media och civila samhället.

Natalia talade om det politiska läget, och menade att det inte förändrar hennes arbete särskilt mycket, man får vänja sig vid konstant turbulent politisk situation. "Vi Ukrainare är lika snurriga som italienare, det är bara att vänja sig vid", menar Natalia.

Det diskuterades skillnader mellan Sverige och Ukraina. I Sverige saknas, förutom grundlagen, egentliga regleringar av relationen mellan stat, media och civila samhället. I Ukraina försöker man bygga upp ett system med lagar som reglerar samarbetet, eftersom det inte finns traditioner att luta sig tillbaks på. Man drar nu lärdom av Estland, och funderar kring möjligheten att sätta upp liknande strukturen för samarbetet.

I Sverige förstår vi oftast inte själva vad vi har, och hur samhällsrelationer är strukturerade. Vi litar på att det fungerar. Och förtroende ger fortsatt förtroende. I Ukraina är snarare regeln omvänd: misstro ger misstro. På så sätt försvåras samarbete mellan olika sektorer och grupper i samhället. Men trenden lär gå att vända. Bara någon börjar. Och förbättrade kommunikation kan vara första steget.

Svar på frågor

"Ukraina 2007" har precis fått en kommentar med intressanta frågor från Karin, som studerar samhällsvetenskap på gymnasiet:

Vad tycker ni om tryck- och åsiktsfriheten i Ukraina. Anser du/ni att man får trycka och säga vad man vill? Och hur populär är egentligen presidenten bland folket just nu? Jag tyckte mig läsa i något tidigare inlägg att samhällsmedvetna personer t o m funderade på att inte rösta i valet i september.

Svar till Karin: Jag skulle vilja säga att yttrandefriheten är ett område där det har gjorts stora framsteg i Ukraina de senaste åren. Organisationen Freedom house graderar länders nivå av politiska och civila rättigheter, och gjorde förra året en förändring när det gällde Ukraina, som innebar att Ukraina nu ses som ett fritt land. Läs rapporten här.

Innan orangea revolutionen kan man säga att det skedde en "medierevolution", där journalister (bland annat från Tv-kanalen 1+1) gick ut och sa att de inte vill ljuga längre. Media har utvecklats i positiv riktning bland annat på grund av att ägandet har spritts ut på fler aktörer, och att staten inte som förut kontrollerar media. Journalister har sagt till mig att det var just efter Jusjtjenjos tillträde de märkte en tydlig skillnad. Viktigt är även politikers attityder gentemot media, och att man börjar inse att man har en skyldighet att svara på frågor, att folket har rätt att veta, och att media är den kanal man har till folket. Under den politiska kris som har präglat landet senaste tiden följs politiker av media tätt i hälarna, och olika röster hörs i debatten. Det är tecken på fri media.

När det gäller vad folk tycker om presidenten är det svårt att säga, men att människor saknar förtroende för politiker i allmänhet är tydligt. I det parlamentsval som hålls om några veckor är det tre olika block som står mot varandra, men varje block består av många småpartier utan folklig bas. Det är svårt för folk att veta vad partierna egentligen står för, och det blir mer av överenskommelser mellan individer. Många politiker är dessutom storföretagare med mycket pengar, och det misstänks att en del av dessa köper sig bra platser på partiernas listor (dvs prioritering av vilka personer som man föreslår ska representera partiet i parlamentet). Detta är endel i den utbredda korruption som förövrigt är ett stort problem i Ukraina idag.

Karin, jag hoppas att svaret kan ha hjälpt dig lite.

söndag 2 september 2007

Byggkampen i Kiev

Kievs bostadsmarknad har hettat till de senaste åren. När lägenhetspriserna har gått upp finns det också mycket pengar att tjäna för företag som investerar i nybyggnationer och reparationer av gamla byggnader. Och det är tydligt om man promenerar runt i Kiev, för det byggs i varje hörn. Gamla hus rivs, nya hus byggs - inte bara där gamla hus stått utan också på grönområden och parker.



Det här har bidragit till heta känslor bland de boende i närliggande hus. Grannar har organiserat sig för att gå emot företagen - för lekparker förstörs, och lägenheter blir mindre värda när utsikten försvinner. Protesterna har bidragit till att byggföretag har blivit tvugna att avsluta byggprojekt. I det korrupta Ukraina kan företagen köpa laglighet för pengar, men det tycks att grannskapens proteströrelse har lyckats överkomma detta hinder.

Organisationen "Kievs röst" (eng. The Voice of Kiev Community) ingår i rörelsen mot byggföretagens hutlösa nybyggnationer. 10 grupper av grannar arbetade separat, men på initiativ av en ledamot på lokal nivå, gick grupperna samman för att bilda denna organisation. Enligt en representat för Kievs röst hade 60% av politikerna i Kievs stadshus koppling till byggföretag, och därför svåra att påverka.

Kopplingen mellan företag och politiker är en sak, men berättelsen visar dessutom på kopplingen mellan politiska partier och enskilda (intresse) organisationer. Det är något jag har hört mycket om, men länge inte riktigt fått något tydligt exempel på. Men Kievs röst ger mig ett sånt exempel. För det första bildades organisationen på initiativ av en politiker (men baserades helt på grupper av grannar), och stöttades även ekonomiskt av samma man. För det andra sammanflätades organisationen sedan samman med det Klichkos Block, som kandiderar i det kommande valet.

Frågan om byggnationer ser ut att ha blivit en viktig valfråga för blocket, om även för andra partier. Kampen mellan företag, partier och enskilda organisationer fortsätter.

lördag 1 september 2007

Nu har hon åkt

Nu har hon åkt, Anna-Maria. Vi hade en helt suverän sommar ihop. Vi hann med så mycket och hann titta på teve så lite.

Alla guldkantade resor fyllda av lektioner i ukrainska, nya bekantskaper, utstickande fötter och bedårande städer. Alla analyser, alla garv, all sol ah fy helskotta vilken suverän sommar. Tack för oslagbart samarbete!

Dags för Borispol

Om 30 minuter bär det av mot Borispol, det är dags för att flyga hem till Sverige. Hanna stannar kvar i Kiev under hösten också, och det känns lite konstigt att splittras när vi har varit så tighta hela sommaren. Men sånt är livet, nu är det 1 september och idag börjar ukrainska barn i skolan (jag vaknade imorse till musik från Kyiv-Mohylenska Akademias gård, måste varit nåt sorts öppningsfirande). En ny tid börjar.

Med risk att bli lite töntigt nostaligisk vill jag tacka alla fina gamla och nya vänner i Ukraina - svenskar, ukrainare och vitryssar - för en helt fantastisk, spännande och lärorik sommar.

Kanske ska jag skåla på ukrainskt manéer och hålla ett högtidligt tal, med många fina ord och långa fraser om hälsa, lycka, vänskap och kärlek. Det är fint att som tillbakadragen svensk få tillfället att sväva ut och (som vi kanske egentligen tycker) överdriva lite. Men det är ju helt galet bra att folk berättar håller tal och visar uppskattning för varandra. Vi svenskar borde lära oss. Ännu är jag ingen talare, så långa utsvävningar får vänta. Men tack i varje fall.

Hanna och jag fortsätter blogga, fast från varsitt håll - så det blir både innefrån och utifrån perspektiv på Ukraina i väldig mix.

Och, förresten, en sak till.
Tack Hanna.

onsdag 29 augusti 2007

Eftersnack

Vi fick lära oss av PR-experten att inte skriva mer än tre meningar per stycke på internet forum. Vi ska se om jag lyckas. Jag vill ju trots allt att ni fortsätter läsa och tar till er mitt budskap.

En kväll var det kulturafton. Vi svenskar formade luciatåg och började skråla, vitryssarna arrangerade diverse mer eller mindre oskyldiga sex-lekar (som de kallade dem), ukrainarna fick oss att sjunga ukrainska folkvisor och leka lekar med regler som byttes hela tiden under lekens gång. Mycket intressant att analysera ur inter-kulturellt perspektiv.

Hemresan innebar 8 h på buss bredvid en fd narkoman och kåkfarare, Vladimir. Dundercool man, uppåt 50 bast, fri från kåken sedan två år, ny fru på 24 år, bäbis, röker mycket, har väldigt få tänder och bara ett ben men ser väldigt bra ut ändå, harmonisk och balanserad.

Han bor i Odessa och startade för ett år sedan upp ett rehabiliteringscenter för fd brottslingar och narkomaner. Eller ja, så vitt jag förstod det så är centret än så länge hemma hos honom och hans familj, på 16 kvadrat. Men med tips från KRIS (som också hade en representant på lägret) och lite flyt och nya lagar som en annan NGO styr upp för tillfället, kan de nog komma igång med en schyst verksamhet tids nog.

Vladimir glödde av inspiration. Hans kärva förflutna tillsammans med hans intellektuella skarphet och förmåga att klättra ner i grottor och käka jordnötter trots dåliga fysiska förutsättningar inger enormt hopp för Odessas framtida frisläppta.

Det blev bara två meningar i sista stycket.

måndag 27 augusti 2007

Bistånd Ukraina

Idag presenterar Gunilla Carlsson den nya biståndspolitiken, som bland annat innebär fokusering på färre länder än tidigare. Både Ukraina och Vitryssland är med bland de prioriterade länderna, men troligtvis med något olika fokus. Vitryssland tillhör de länder "där biståndet bedrivs under andra former än regelrätt stat-till-stat-samarbete. Här är enskilda organisationer och demokratiska krafter i det civila samhället viktiga mottagare av vårt stöd." Detta är rimligt eftersom Sverige inte gärna ger direkt stöd till den diktator.

Men hur stödet till Ukraina mer precist kommer att utformas är fortfarande oklart, på fredag väntas en mer precis presentation av det framtida samarbetet. Ukraina ingår i den kategori av bistånd som syftar till fördjupat reformsamarbete i Östeuropa. Frågan jag ställer mig är om stödet till enskila organisationer kommer att vara en prioriterad fråga, eller om man hellre helt prioriterar rent stat-till-stat-samarbete.

Efter att ha varit i Ukraina i tre månader och studerat just de enskilda organisationernas situation ser jag tendenser av att stora betydelsefulla givare lämnar denna sektor. Amerikanska USAID avsluta till exempel sitt program till civila samhället nästa år, men samtidigt har jag hört rykten om att tyska och nederländska stiftelser kommer att investera i stöd till organisationer i östra Ukraina.

Enskilda organisationer försöker att hitta alternativa finansieringsmöjligheter, utöver stöd från internationella givare, varav en viktig sådan är samarbetet med företag. Än så länge ger inte den Ukrainska staten mycket stöd till enskilda organisationer, och när det finns stöd tycks ansökningsprocedurerna otydliga och orättvisa.

På sikt borde Ukraina såklart bli oberoende från internationellt stöd, men så länge de interna strukturerna för stöd till enskilda organisationer inte fungerar, och samarbete med företag är under utveckling, är det rimligt att Sverige fortsätter med ett rejält stöd till Ukrainska enskilda organisationer.

Det ska bli intressant att se om så också blir fallet när prioriteringarna presenteras i slutet av veckan.

söndag 26 augusti 2007

Åk till Kamenetsk-Podolskij

Staden Kamenetsk-Podolskij blev i veckan vald till en av Ukrainas sju underverk. Ukrainas mest romantiska stad har jag hört, och det tror jag faktiskt på; grönska, ett gammalt slott, en bäck som pårlar i dalgången.



Vi träffade borgmästaren som stolt berättade om hans lyckade stad, studentstad och öppen för investeringar och turism. Än så länge bara 500 hotellsängar, men planer finns på att bygga billiga sovplatser för backpackers. Ännu kommer inte många turister från västeuropa på besök, så skynda!


Ca 40 minuter från Kamenetsk-Podolskij, floden Dnister i Ukraina, nära gränsen till Rumänien

Intryck

Ny kunskap, nya metoder, nya möten - men vad är mitt startakste intryck?

Vitryska, ukrainska och svenska NGO-aktiva samlades i den ukrainska staden Kamenetsk-Podolsky för en träning på temat effektivt påverkansarbete. Hur kan vi på bästa sätt påverka staten, vilka metoder kan vi använda, och hur anpassar vi de här metoderna bäst till vår egna kontext.

Något jag redan visste, men som blev otroligt tydligt här, var hur stor skillnad det är mellan Ukraina och Vitryssland. Svenskar och ukrainare kan diskutera hur man bäst använder media som instrument för att bilda opinion för en fråga, medan vitryssarna frågar sig hur de ska göra när media är kontrollerat av staten. De får gå långa omvägar för minsta lilla insats - nu har jag radvis av exempel på detta. De arbetar hårt, är otroligt professionella, men ser alltför sällan konkreta resultat av sitt arbete.

Men mitt starkaste intryck från vitryssarna är:
De som vill de vill verkligen, och de kan.

Jag ser ett engagemang och en optimistiskt förhållningssätt som jag inte har sett vare sig i Sverige eller i Ukraina. De vill bara kämpa för saker de tror på, de vill arbeta lagligt, de vill utveckla sitt land. Att systemet gör mycket för att försvåra för dem hindrar dem inte.

måndag 20 augusti 2007

Media och valaffisher

I media
...för tillfället en diskussion om huruvida det samtidigt som parlamentsvalet 30 september ska äga rum en folkomröstning om förändringar om konstitutionen. Mindre än 1,5 månader kvar till valet, är detta ännu oklart. Dessutom föreslår Socialisterna och Kommunisterna en folkomröstning gällande missförtroendeförklaring av presidenten.

Valaffisher
...stora orangea sådana, med texten "Samma lagar ska gälla alla!" pryder Ukrainas gator. Denna slogan tillhör Our Ukraine-People's Defence Block. Man vill avskaffa den immunitet som parlamentarikerna nu har. Att parlamentariker som begår brott ska kunna dömas kan tyckas rimligt, speciellt eftersom många parlamentarikerna sitter på stora ekonomiska tillgångar.

söndag 19 augusti 2007

Rökande polis i baksätet

I fredags körde jag bil med en rökandes polis i baksätet, hur kommer det sig? Jo: Jag hade varit jag ute med en kompis och dansat på klubb Karibia. Hon hade parkerat sin bil på gården utanför och lämnat sin väska i baksätet, eftersom hon tänkte att det var säkrare än att ha den på dansgolvet. Men när vi kom tillbaks till bilen var en ruta krossad och väskan (innehållandes pass, körkort, bankomatkort, kamera, telefon, och hemmanycklar) stulen.

Chockade, grubblandes om nästa steg, stod vi där, och då kom en polisbil förbi. De ställde frågor om vad som hänt, och diskuterade vad vi skulle göra - vi ringde och ringde för att spärra bankomatkort, telefonkö, fick nya nummer att ringa. Poliserna väntade snällt. I ukrainska nationella pass står hemadressen, vilket inte var så lyckat eftersom det dessutom låg hemmanycklar i väskan. Så vi försökte få poliserna att åka till lägenheten och kolla att allt var OK, med de kunde inte göra det eftersom lägenheten inte låg inom deras ansvarsområde.

Tillslut kom en stor skåpbil med "experter". Efter att de hade tittat på bilen i en minut försvann alla poliser utom en. Han bad oss köra till polisstationen. Min vän var chockad så vi tyckte att det var dumt om hon skulle köra, och polisen ville inte heller köra, han ville bara röka, så jag fick göra min debut i att köra på ukrainska vägar med en rökandes polis i baksätet. Vi började vår färd genom Kievnatten, svängde runt hörnet och det första vi såg var två bilar som hade krockat i en korsning. Fortsatte framåt, och polisen beskrev med tydlig stämma vägen till stationen "till höger, till vänster, rakt fram, till höger..." Väl framme vid polisstationen upptäckte jag att det var samma station jag för två år sedan blivit visad av en samhällsaktivist, som suttit i häktet här under orangea revolutionen.

Stående utanför polisens kontorsrum:
- Vänta lite, jag ska bara se efter hur det ser ut, jag har sovit här inne!, sa herr polis.
Efter en halv minut fick vi komma in. Kunde inte se någon plats som såg mjuk och sov-vänlig ut. Inte heller mycket på väggarna, men en affisch med reklam för adidas, och en bleknad karta över en del av centrala Kiev. Vi berättade historien, och herr polis lyssnade, suckade, och skrev på ett helvitt papper med slingrig handstil. Ringde upp en kollega, röt bestämt åt kollegan, suckade igen. Väl färdigberättade, åkte vi till min kompis moster för att hämta extranycklar, sen till lägenheten. Ringde på grannens porttelefon, en äldre man i morgonrock öppnade porten, sen kom han ut och öppnade säkerhetsgrinden. Nej, ingen hade varit där. Men nu var klockan 05.00, vi var ganska trötta.

Tur i oturen - på morgonen därefter ringde någon som hittat pass och körkort. Vi åkte dit och hämtade det och tackade snäll med 70 grivna i hittelön. Men mobil och kamera, vad händer med det? Förpackningarna och kvitton finns, så kan en eventuell försäkringen hjälpa? Nej, borta är borta.

fredag 17 augusti 2007

Godkänd

Partiet БЮТ(BYuT) fick igår sin ansökan om registrering godkänd. Detta efter att Domstolen i Kiev snällt bett Centrala Valkommittéen att ompröva beslutet. Yulia Tymoshenko menar att det var tydligt att beslutet att avslå registreringen tydligt hade politiska skäl, och inte hade något med rättvisa att göra.

Kanske har Yulia rätt. Den Centrala Valkommissionen (Сентральна виборча комісія України) är politiskt tillsatt, de olika blocken i parlamentet har "sina" representanter, så nog kan det finnas vissa gömda intressen bakom besluten. Eller, så hade БЮТ helt enkelt slarvat med papprena. Sånt händer ju också.

torsdag 16 augusti 2007

Kyiv i ett nötskal


regn, sol, hare krishna,
trummor och snabba bilar

Skyregn i Kiev



Det skulle kunna bli ett inlägg om klimatförändringar. Eller bara ett konstaterande om att det idag var ett regn som jag tror kan liknas vid monsun, eller kanske snarare en känsla av att himlen öppnade sig.

Hanna och jag hamnade under ett tak i det stora huset mitt på Kontraktova Ploscha tillsammans med diverse människor - väntandes, sjungandes, drickande öl. Vi tillhörde de väntandes, för vi var fast beslutna att ta oss till en sushirestaurang i närheten. Så tillslut, efter några små försök som misslyckats eftersom vi insåg att vi skulle bli blöta, kunde vi våga oss ut i regnet. Nu var det stora torget vattenfyllt till höjden, och vi sprang med upprullade byxor, plaskandes i skorna, över torget/vägen.

var lite osäkra på att källarlokalen som restaurangen var i var rätt ställe att befinna sig på när hela Kiev var påväg att svämma över. Men, men. Vill man äta sushi så vill man. Så vi gick ner för trappan, tittade lite på mannen som satt utanför dörren under ett paraply sög upp vatten genom ngn pump - och tänkte att här kan vi nog vara trygga, och torra.

Och sen när vi skulle hem var vi fascinerade av att gatan var torrare än torrast (i varje fall inte vatten till vaderna som innan). Kiev har nog ganska bra med brunnar och annan väsentlig infrastruktur trots allt!

onsdag 15 augusti 2007

Höst?

Det känns lite som att sommaren håller på att ta slut. Kanske är det vädret som gör det, för det har ju varit så varmt här länge, men nu har det blivit väderomslag och ligger till och med löv lite här och där. Eller så är det det faktum att jag bara har några veckor kvar här. Försöker boka in möten med folk, och så visar det sig att de är på semester till och med mitten på september, då jag redan kommer att vara hemma i Sverige. Tre månader kan låta långt, men allt är relativt. För mig här just nu, är det alldeles för kort. Så om någon har ett trevligt jobbförslag till mig i Ukraina till våren (jobbar helt säkert i Sverige under hösten), så tas det tacksamt emot. (Inte trodde jag att jag skulle använda bloggen till jobb-sökar-syften, men vad gör man inte när man hemskt gärna vill stanna på en plats, och fortsätta med sådant man påbörjat.)

tisdag 14 augusti 2007

Världens längste man

Imorse kände jag att jag behövde uppdatera mig lite på vad som har hänt i världen och i Sverige den senaste veckan. Jag går in på topplisan på DN.se, och väljer nyheter att se de mest lästa nyheterna från senaste veckan. Intressant! På andra plats rubriken: Världens längste man bor i Ukraina. Mannen är 2,36 m lång, och bor på landsbygden i nordvästra Ukraina.

måndag 13 augusti 2007

BYuT


När jag var i Donetsk för en månad sedan stod ett ensamt tält på Lenin-torget. Där satt två glada damer från BYuT (Block Yulia Tymoshenko).

Men den Centrala Valkommissionen beslutade i fredags att avslå BYuTs registrering inför parlamentsvalet. Det saknades en röst för att registreringen skulle godkännas (sju ledamöter röstade för, behövdes 8 positiva röster). Man kan fråga sig vad det finns för legal grund för detta beslut. Det verkar handla om formaliteter som felskrivna adresser till kandidaterna i blockets lista.

Känner jag ukrainarna rätt så kan det här bara vara till fördel för BYuT. Ukrainarna är bra på att känna sympati, de som stöttade Yulia under orangea revolutionen, men sen blev besvikna och därför inte gav fullt stöd i parlamentsvalet kanske vaknar till nu. För även om det saknas förtroende för politiska partier, så tycks man ändå vilja välja de "minst dåliga", så att säga. Och blir man lite orättvist behandlad som BYuT nu (troligtvis) har blivit, så kan man få turen att ingå i denna kategori.

Säkerligen kommer BYuT slutligen (efter lite korrigeringar av adresser och dylikt i blockets lista med kandidater) att få ställa upp i valet.

Kultur, Soros och oligarkerna

Hanna har åkt till Kherson-regionen för att intervjua människor på företaget Tjumak. Jag är kvar i Kiev, skriver och funderar på ditten och datten.

Dagens funderare handlar om kultur, George Soros och oligarker
Miljardären George Soros Open Society Institute har en speciell stiftelse just för Ukraina som på engelska heter Renaissance foundation. De stöttar allt möjligt som de anser ingår i ett öppet samhälle: enskilda organisationer, kulturgrupper osv. Man kan fråga sig vad Soros foundation egentligen har betytt för Ukrainas kulturliv. Ett exempel är Center for Contemporary Art, som är ett kulturcenter som håller till i Kyiv-Mohyla Academys lokaler. Här får fria konstnärer och teatergrupper utrymme och möjligheter att verka. Men nu upphör snart det ekonomiska stödet. Utanför centret står det en stor skylt med texten "Vi letar efter ny ko att mjölka!", med andra ord nya pengar. Men var ska de komma ifrån är frågan. Hanna har tidigare skrivit om oligarken Pinchuks Artcenter. Tydligen så fick Pinchuk tidigare en förfrågan om att stötta Center for Contemporary Art, men han krävde då att få döpa det i sitt namn. Så centret tackade nej och gick vidare. Pinchuk öppnade istället ett eget center med eget namn, och är säkert lycklig över det. Just nu en utställning med Elton Johns konstsamling - stort och omtalat. Men de små fria kulturgrupperna verkar inte ha något utrymme där. Det finns fler oligarker som vill stötta kultur. I Arsenalen nära tunnelbanestationen Arsenalna planeras det ett nytt galleri, som ska finansieras av staten samt ett antal oligarker. Det kommer säkert bli pampigt värre det med.

Men återigen, vem stöttar de mindra fria grupperna, när Soros inte längre är en "ko att mjölka" och oligarkerna hellre gör något i eget namn.

ps. Men vem är Soros egentligen och var har han fått all pengar ifrån? Soros kommer ursprungligen från Ungern, och har ett stort engagemang för Östeuropa. Han har främst tjänat sina pengar på att handla (eller snarare spekulera) med valutor, främst pundet och dollarn.

torsdag 9 augusti 2007

Anarki eller demokrati

I min naivitet kan jag tro att alla är (eller I varje fall hävdar att de är) demokrater. Hursomhelst kan jag få för mig att vi alla är överens om att demokrati är det bästa systemet - att det inte alltid som fungerar som det ska, men att det är något vi tillsammans måste arbeta för att förbättra.

Därför blir jag förvånad och rädd (men samtidigt otroligt fascinerad) när jag samtalar med en person med en helt annat världsbild.

“Jag tycker inte att det är rimligt att människor som bor på landet och saknar utbilding ska kunna har lika mycket inflytande som jag som har dubbla utbildingar och vet hur samhället fungerar. I parlamentet sitter det idrottsmän som ska bestämma över landets budget, hur ska de kunna göra det. Jag är inte demokrat, jag är inte kommunist, jag är inte nationalist. Jag tror inte på något system….”
“Är du anarkist?”
“Ja, jag tror på att människans undermedvetna, och att vi har moral. Jag tror inte på något system.”


Jag lyssnar. Vill förstå hur han tanker och vad det är som får honom att tänka såhär. Han talar om USAs roll I världen, om Irak (kanske demokrati verkligen fungera där, menar han). Aha, tänker jag. Det här har jag hört förut i Ukraina. USA och Irak - har blivit symbolen för att demokrati inte fungerar. Så jag pratar om skillnaden mellan "påtvingad" demokrati och demokrati som växer fram inifrån. Men då berättar han in sitt Ukraina, där folket faktiskt har försökt skapa ett demokratiskt samhälle, men där det inte fungerar, där allt nu allt präglas av korruption – på alla nivåer.

Oj, tänker jag. Oj.

måndag 6 augusti 2007

Ny bok "Brännpunkter Öst..."

Dags för lite reklam! Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och bokförlaget Ersatz kommer snart ut med antologin "Brännpunkter öst. Mänskliga rättigheter i de forna sovjetrepublikerna", med texter skriva av MR-aktivister i Ukraina, Vitryssland, Ryssland, Tjetjenien och Tadjikistan. Sofia Uggla har varit redaktör och översatt alla texter utom två, som Kristina Jubel och Martin Uggla har översatt. Vi andra Östgruppsmedlemmar har bidragit med våra kontakter, kommentarer och annat smått och gott.

Och nu kan vi stolt presentera boken!!! (lansering på bokmässan i Göteborg, 28 September, då även en av skribenterna kommer att delta i ett seminarium). Här: info från förlaget och smakprov från boken.

söndag 5 augusti 2007

Beach 2007

Tänkte bidra till vårt gemensamma barns uppfostran/utveckling.. Varenda sekund är intensiv så bloggtiden har lidit. Igår sa vän vitryss då vi satt i Obolon och tittade på lördagkvällens dansevenemang på strandpromenaden att "det (Ukraina) inte är ett land, det är en fest". Detta sades då de sedvanliga fyrverkerierna satte fart efter dansen, kl 1o, varefter folk spreds åt olika håll, hemåt. Vi var inte enbart åskådare i dansen, vem som helst fick delta och i två timmar var det en slags danslektion med olika latinamerikanska stilar och vi turades om att skaka loss under ledning av någon tydligen väldigt känd, liknande ferdinands matadorer, dansör. Sista timmen var det friare dans under ledning av orkester varannan låt, dj varannan. Så slappnas det av varje lördag kväll. Det var kul att se. Obolon i allmänhet schyst område. Fint namn och kul med dans. vita hus.

Idag var det beachen för hela slanten. Ett kollektiv på 6-7 pers, alla pratandes svenska/norska, engelska och ryska mer eller mindre flytande men med olika bakgrunder (sverige ukraina ryssland norge polen) tog sig ut till "nudiststranden" (nono vi inte så benägna att gå nakna under solen, men vissa andra) med roddbåtarna. Där förenades vi med solstrålarna som gav oss både värme och brännskador. Precis vad vi ville ha.

Kstati, en norska som var närvarande kanske blir min framtida sambo här i kiev, om saker och ting går som jag tror så stannar jag i stan under hösten. Av mig är staden bara på korta vägar genomgjord. Ja det är inte så att jag har ett antal nattklubbar kvar att bocka av, utan snarare att staden är fin och jag vill känna mer av den.

Nära vi bor kan man korsa en 10-typ-filig bilväg, med övergångsställe men utan trafiklysen. Ofta får man känslan att man går ut med tummarna korsade, litandes på sina medmänniskor kievs bilister. Det är ungefär som att man får lita på de företag som opererar här i landet. Utan ett fungerande socialt slyddsnät och utan fackförbund är väldigt mycket upp till företagen, arbetsgivarna. Mer ansvar, ingen konfliktsit på kollektiv nivå utan bara individuell, kan de hantera det? Så länge det är hög efterfrågan på arbetskraft så kanske det. Vad händer när den trenden vänder? allt fortfarande i sin ordning?

Vem pallar vem tar ansvar?

lördag 4 augusti 2007

TV-debatter

Ukrainska kanal 5 har nu presenterat igår att man från och med 24 augusti kommer att sända tv-debatter mellan representanter för de politiska partier som kandiderar i valet. Att man har valt den 24 augusti som startdatum är symboliskt - det var den ukrainka självständighetsdagen. “ Detta datum är ett bra tillfälle för oss alla att reflektera: För politiker att visa vilken strategi de har för landets utveckling, och för samhället att reflektera över vem man ska ge sin röst." säger kanal 5:s producent Jurij Stets till nyhetsbyrån UNIAN.

Jag visa nu vad ni har för strategier, säger jag till politikerna! Jag har gjort en liten mini-undersökning bland mina vänner Kiev, och något som skrämmer mig är att flera funderar på att välja att antingen rösta mot alla partier, eller att inte rösta alls. Denna lilla grupp jag har frågat är unga, samhällmedvetna, samhällskritiska individer. Och de saknar förtroende för politikerna. Hur bygger man ett sådant förtroende?

fredag 3 augusti 2007

Nu är det är dags igen

Ukrainska politiker vill väl ha sommarsemester som alla andra, men det är dags att de vaknar till liv igen! Knappt två månader kvar till parlamentsvalet 30 september, och en del förändringar i partiblocken, som väljarna skulle behöva få koll på innan de lägger sin röst i valurnan.

Igår var den officiella starten för valkampanjen och presidentens parti Our Ukraine (Nasha Ukraina) höll kongress i Kiev. Beslut fattades då om att tillsammans med en rad andra partier/fraktioner bilda ett nytt block, med namnet Our Ukraine-People's Defence Block.

Ukraina har ett intressant och ganska instabilt partisystem. Partier bestående av endast ett fåtal personer är vanligt förekommande, så partierna organiserar sig i block. Säkert smart, för då blir de större, fler personer och mer inflytande. För att registrera ett parti behövs 10 000 signaturer, så något stöd förutsätts. Men hur många av dessa är sedan med och utvecklar partiprogrammet, kan man fråga sig. För ofta centreras partierna kring ett fåtal personer. När jag frågar folk vilket parti de ska rösta på säger de: "jag ska rösta på Julia" eller "jag ska rösta på Jusjtjenko".

Och idag frågade jag en vän om vad han trodde om medlemmar i ukrainska partier, och jag fick svaret "hälften av partierna kan sätta sina medlemmar i en soffa, och det skulle fortfarande finnas sittplatser".

Dessutom undrar jag hur väljarna ska kunna förstå sig på vad de har att välja mellan? Vad har vi att förvänta oss: diffusa parti-program, och så mycket kompromisser efter valet att parti-programmen lakas ut. Resultatet: ingen vet vilken politik som kommer att föras.

Jag är inte avundsjuk på ukrainarna, för jag skulle aldrig veta vad jag skulle rösta på.

torsdag 2 augusti 2007

Dilemma

Dilemmat är: Ska jag ta mig vatten över huvudet eller inte? Jag har ju tänkt begränsa min studie till NGOs in Kiev och Donetsk. Såklart att det vore ultimat om jag hade tid och möjlighet att lägga ner tid på många olika regioner i detta stora land, men begränsa mig, begränsa mig, var tanken. Och kunna få en bra förståelse för de här två regionerna.

Men nu har jag fått ett erbjudande om att åka till Krim, och där få möjlighet att träffa många organisationer och viktiga personer inom rörelsen för ursprungbefolkningen tatarer (eller Krim-bor som de själva hellre kallar sig). Men det är ju en så komplicerad fråga, och skulle jag börja ta i den nu skulle jag behöva lägga ner massa tid på att förstå den från alla håll...även om jag bara skulle åka dit för att studera organisationernas struktur och medlemmars roll och inflytande i organisationen samt NGOs relation koppling till medborgarna, som är temat för min studie.

Hmmm. I sånt fall skulle jag ju vilja ge det tid. Tid som jag inte riktigt har.

Det är dilemmat.

tisdag 31 juli 2007

Självständighet




Minsk - En gata med namnet "Självständighetsgatan" ger mig vissa associationer. Belarus blir ett självständigt land 1991. Det är väl det som namnet syftar på? (Precis som självständightstorget i Kiev)

Ser sen reklamskyltar med texten: "Belarus för självständighet". Jaha, självständighet från vad? Sovjetunionen har ju upplösts. Så vad kan det då betyda? Självständighet från allt och alla utanför landets gränser? Kanske det kanske.

Grafitti


Skön stämning på Grafitti i Minsk. Musik, musik, musik - är det som gäller här. Just denna kväll Sergey Pukst.

måndag 30 juli 2007

återkomsten

Belarus - det var fint att återvända till vännerna i Minsk - wow, och vännerna i den fd sovchozen i söder; Valavsk. Minsk är en liten stad. De få tuffa ställen som överlever samlar människor man känner och inte nödvändigtvis behöver man nyttja telefonkort för att få tag i folket. Cafe London och klubb Grafiti - suveräna. Bra musik fick vi av Sergiy Pukst och Michey... på Grafiti, schyst kaffe fick vi på huvudprospektets London. Jag vill bo .. på en balkong... vid kringeltorget.. i Minsk... annars får jag kramp!

Valavsk - skön tyst by i söder där man kan äääälska ååååå om du glömt bort hur man älskar...

där kan man aaaandas ååååå om du glömt bort hur man andas...

/inte för mkt dock - becerell becerell)

torsdag 26 juli 2007

Tomt...

...mitt första intryck av Minsk. Vi anlände tidigt i morse, och åkte genom stan på en tunnelbana som väldigt mycket liknar Kievs, förutom att det var så lite folk. OK, klockan var ju bara 07.00, men åker inte folk till jobbet vid den tiden? Vi åkte hem till en vän och åt frukost, och sen ut igen vid 11.00, och fortfarande nästan lika lite folk. Lugnt och skönt och utan stress i tunnelbanan, till skillnad från Kiev där man måste ha vassa armbågar.

Vi har ju dessutom vant oss vid medelhavsklimat i Kiev, så att det var regn och kallt här kom lite som en chock. Men det gör inget. Viktigare (!) är ju att vi redan har en rad fester och konserter inplanerade, så det här inte bli annat än en lyckad helg!!!

onsdag 25 juli 2007

Tåg och trummor

Inatt blir det nattåg igen! Vart, det kan man fråga sig. Det kommer en liten rapport inom sinom tid...

Men först kan ni börja med att lyssna på lite härliga trummor.

Regionerna

Idag presenterar thinktanken Agency for Legislative Initiatives en rapport om senaste årets utveckling i ett antal ukrainska regioner (på områden som politisk makt, media, civila samhället och företagande). Jag var påväg att gå på seminariet men hann inte, för jag behövde förbereda mig lite för ännu en resa torsdag-måndag. Men det finns en rapport att läsa för den som behagar, och för mig när jag hinner :-)

Agency for Legislative Initiatives genomför denna typer av monitoring, och presenterar det sedan för politikerna på round-tables. De skriver även utkast till lagförslag, för parlamentsledamöters räkning. Viktigt arbete som handlar om att utveckla den ukrainska staten. Det här får de inte pengar för eftersom de är en ideell organisation och inte ett konsultföretag, så de gör det istället inom ramen för projekt med stöd från internationella givare. Men vad kommer att hända när de internationella givarna förr eller senare lämnar landet? Det måste nog skapas andra mekanismer för finansiering av NGOs verksamhet i Ukraina.

Gay gay gay

Nog finns det fördomar mot människor med annan sexuell läggning än hetro. Personer som jag annars delar värderingar med förvånar mig när det sippra ut små diskriminerande kommentarer ur deras annars välsmorna munnar.

Därför blev jag glad när jag den här veckan träffat Svyatoslav, som är ledare för organisationen Gay Forum of Ukraine. Han berättade historien om hur han blev sparkad från sitt arbete som assistent inom presidentadministartionen 1998, när det blev känt att han var homosexuell. Han var sedan aktiv i olika ungdomsorganisationer, och 2004 startade han och några vänner Gay Forum of Ukraine.

De har hitills arbetat helt utan stöd från internationella givare, arbetat volontärt och för vissa publikationer fått ekonomiskt stöd från enskilda företagare. De bygger så sakterliga upp ett nätverk över Ukraina, har många affärsidéer som i framtiden ska kunna finansiera den social verksamheten. Affärsidéerna är också kopplade till HBT-frågor; starta en tidning för HBT-personer (finns för få nu), starta bra klubbar osv osv. Parallellt med detta arbetar man såklart med att påverka makthavarna, bland annat när det gäller rättigheter på arbetsplatsen.

När jag skulle förbereda mig för intervjun kom jag inte in på Gay Forums hemsida, istället kom jag till endel lite skumma sidor - en med bilder på nakna män i akrobatiska positioner där det stod att Gay Forum skulle bilda ett parti. Jag berättade detta för Svyatoslav, som log och sa att det inte är sant, men att det är många som vill försöka smutskasta dem och driva med dem på alla möjliga sätt. Och ibland ligger deras riktiga hemsidan nere på grund av illvilliga hackers.

Medborgarforum och partimanifestation

I Ukrainska huset i centrala Kiev var det igår ett Medborgarforum (Форум Громадянської асамблеї України). 300 representanter från ukrainska NGOs hade samlats för att diskutera en ödesfråga för Ukraina, nämligen hur på bästa sätt kan hantera politiska kriser. Representanter från regionerna presenterade diskussionerna som varit på regional nivå, och sedan diskussioner i mindre grupper:
- vilken risk en politisk kris har för för samhället?
- vilka krav folket bör ställa på politiker och valkampanjerna?
- hur ska ett organiserat samhälle agera under en politisk kris?



Jag vandrade mellan de olika seminarier, för att försöka få en bild över hur diskussionerna gick. Man försökte komma överens om tillägg och korrigeringar till det utkast till en resolution som på kvällen skulle presenteras för politikerna. Mycket starka känslor, och mycket idéer, var mitt intryck.



Tillställningens slutsession filmades av kanal 5. Forumet var finansierat av Renaissance foundation (Soros foundation), som gav alla deltagare en påse med fina inbundna publikation, rapporter om Nato, miljö och mänskliga rättigheter.


*****************************************************************

Parallellt med medborgarforumet pågick andra evenemang på torget utanför ukrainska huset. En klassiskt ukrainsk flaggprygg manifestation, organiserad av Nasha Ukraina och några andra partier. Evenemanget var en del i kampanjen mot parlamentsledamöternas immunitet, som man menar har missburkats allt för ofta.



När jag först kom till ukrainska huset möttes jag av detta flagghav, gick förbi, in i huset, upp på 5:e våningen och in i en vild diskussion. Jag kände kontrasterna. På gatan var den en stämning av väntan, en väntan på att någon skulle ställa sig på scenen och säga något. Medan människorna inne i ukrainska huset ställde sig i kö för att få tala. Olika incitament för engagemang kan jag ana.

Det har ju ryktats om att de politiska partierna betalar demonstranter för att stå och vaja med flaggor. Oavsett om det är så eller inte, så är det tydligt att många ukrainare tror att det är så. Det har skapats en misstro mot det engagemang som politiska partier kan lyckas ge upphov till. Kanske vore det bättre att de la ned flaggorna. Då kanske det skulle kunna skapas en tro på att partierna vill och kan bygga en reell bas av aktivister och medlemmar, och inte bara skapa shower för media.

söndag 22 juli 2007

Verka blir politiker



Ingen som har sett henne kan glömma henne: Verka Serduchka, årets ukrainska bidrag i Melodifestivalen. Och nu ska detta faktum utnyttjas på hög politisk nivå, för Verka planerar att ställa upp som kandidat i parlamentsvalet i September, i ett politiskt block som enligt rykten kommer att kallas typ "Mot alla (eller kanske mot allt)-blocket"

Jag vet inte mycket om Verkas eventuella politiska bakgrund. Men jag har ett starkt minne av att jag såg Verka på valaffischerna när jag besökte det gröna partiet i Odessa innan parlamentsvalet förra året: En leende Verka utsmyckad med blommor. Humor och ett spännande sätt för partoet att få uppmärksamhet trodde jag. Men kanske var det mer än så.

Det är inte första gången en artist blir politiker, men kanske första gången en så spektakulär artist blir politiker. Ska bli spännande att se hur det artar sig, om Verka kommer att agera självständigt eller mest som en marionett för andra politiker som vill ha en frontfigur som skapar positiva associationer hos folket.

Läs mer tankar om Verkas intåg i politiken här.. Vissa menar att Verka inte bara är en artist utan ett fenomen. Kanske är det sant.

lördag 21 juli 2007

Utbyte

Igår introducerade en vän mig för två personer, som hon tyckte att jag skulle träffa. Innan fick jag veta att den första personen behövde min hjälp, och att den andra personen arbetar med en studie på ett tema som ligger nära temat för min uppsats. Vi träffades över en fika.

Person 1: en ung regissör, som arbetar vid en teater i Kiev samtidigt som han gör dokumentärfilmer. Han vill studera regi vid någon filmskola i Sverige, och bad om mina tips och möjliga kontakter. Hmmm. Svårt, det är inte riktigt mitt område, men jag skulle gärna vilja kunna tipsa om utbildingar på engelska som han kan söka, och sedan ansöka om stipendium från SI för att åka till Sverige. (SI, jag måste säga att ni gör ett bra jobb med att förmedla stipendier både till svenskar och ukrainare för projekt och studier i vardera land. Det är tydligt hur länderna binds samman genom de personliga kontakter som skapas, och det blir ringar på vattnet väldigt snabbt.) Tips om möjliga vägar för herr regissör tas tacksamt emot!

Person 2: Jessica Forrest som är i Ukraina under tre månader (1 månad i Kharkiv,1 månad i Kiev och 1 månad i Lviv) för att studera kvinnoorganisationer. Hon berättar att hon gärna skulle vilja hitta feministiska organisationer som bygger på aktivism, men att hon snarare hittar organisationer som antingen arbetar för att stimulera kvinnors karriärmöjligheter eller organisationer som arbetar med leverera service som till exempel har att göra med den reproduktiva hälsan. Var är aktivismen, undrar hon? Jag berättar om min studie, och vi hittar en hel del gemensamma beröringspunkter. Jag insåg dessutom att det skulle vara intressant att förstå mig bättre på det amerikanska civila samhället, men den diskussionen lämnade vi till nästa fika. Jessica har en blogg med namnet "Ukrainian Women's Movement and Transnational Activism".

Två intressanta personer, och nog kan vi hjälpa varandra.

torsdag 19 juli 2007

Det närmar sig 40

Det är riktigt varmt här i Ukraina nu. Temperaturen håller på att närma sig 40 grader celsius. Skönt för vissa, men tungt för många andra.

Extra obehagligt är det när det samtidigt händer olyckor som den i Lviv-regionen. Explosiva ämnen och stekande hetta - ingen bra kombination.

tisdag 17 juli 2007

Olycka i Lviv

Train carrying phosphorus derails in Ukraine
A freight train, carrying phosphorus, derailed Monday evening in Lviv district in Ukraine, causing a fire and contaminating the area around 14 villages. A total of 15 tank wagon overturned and six of them caught fire.

UNIAN

Journalisterna var där




Ukrainska aktivister lyckas locka media. Vid gårdagens aktion "Frihet för Belarus" målades det graffitti med samma tema. En intressant observation är att praktiskt taget lika många journalister som aktivister närvarade.

Och kanske är det smart att jobba så i detta mediasamhälle, för man kan ju aldrig locka lika många människor till aktionen som det finns TV-tittare.

måndag 16 juli 2007

Tågresans ålder

Som en fortsättning på mitt inlägg om ålder, kommer denna observation från nattåget Donetsk-Kiev (som förövrigt anlände 05.00 imorse).

Jag delade bås med en far och en son, och en kvinna som reste ensam precis som jag. Fadern var gammal, han hade svårt att gå, han var nästan döv, han hade å ena sidan en tom blick, å andra sidan glimten i ögat. Jag skulle nog säga att han var närmre 80. Men, men tji fick jag. Han berättade själv för mig att han var 67 år gammal, och samtidigt tittade han på mig med menande blick, som att jag skulle tycka att det var en riktigt hög ålder.

Men så fel han hade. Jag var snarare chockad över att denna gamla man bara var två år äldre än min pappa, som är så ung!

Och jag tänker återigen på vad livet gör med människors yttre.

Sonen var väl kanske 40, och arbetade med gas på ngt sätt. Fick inte mer information. Kvinnan var till skillnad från de tillbakadragna herrarna en pratglad person, som tyckte att det var väldigt spännande att jag var statsvetare, själv var hon farmaceut och hävdade att hon var "apolitisk". Så vi pratade om naturens lagar, om hur vårt solsystem utgår från samma grundlagar som en atom. För att jag skulle förstå gjorde hon en liknelse mellan hur lagar stiftas i en stat (väldigt pedagogiskt tyckte både hon och jag). Jag fick veta att hon är troende, men inte religiös - tror på skaparen, men inte på gud.

söndag 15 juli 2007

Green Velvet, Global Gathering Kiev

Global Gathering Kiev är den ukrainska versionen av Tribal Gathering, som vanligtvis (sedan 80-90-tal?) genomförs i England varje sommar. Jag hittade en kompis att gå med och vi hittade till slut en gul minibuss som lovade ta oss till festivalområdet. Inte ända fram dock, den obligatoriska promenaden i festivalsammanhang fanns även här. Det var ett snyggt obyggt bygge till vänster om oss, synd att vi inte hade med någon fotoapparat. Det var äkta, obearbetad modern konst. Så snart vi kommit in på området (vilket inte tog mer än tre minuter från det att man ställde sig i biljettkö) hänfördes vi av schyst electro, house, techno från alla håll, tillställningen såg lovande ut:) Festivalstämningen definitivt på plats och dansen med de lyckliga människorna överallt. Ofta när man går ut i Östeuropa så får man syn på lättklädda damer på scenerna, så även här, och jag vet inte om det var en anpassning till ukrainsk kultur eller om det är standard även i den engelska versionen. Det fanns inget program att titta på. En liten flyer som visade tiderna ville en kille sälja för motsvarande 50 spänn, nja, hö hö sa vi. Han gillade inte sin uppgift och lät oss snart ta en snabb titt på den hemliga informationen. Ölen var slut kl 22, men det var bara bra för oss. Vi drog världens bästa martini istället. Schysta fyrverkerier och text i himlen när solen gått ner.

Suverän musik och bäst var green velvet. Han gav oss en helt underbar spelning. I två hela timmar fixade och trixade han sina mixar och hela publiken gick igång ordentligt, alla på suveränt humör, mr green velvet himself leendes och dansandes och kontaktandes med publiken på en helt perfekt nivå. hehe. rytmerna hängde så det knakade och hitsen klängde över varandra. My man, mr velvet, Brilliant.

lördag 14 juli 2007

Doker Pub

Har hittat Kievs motsvarighet till Petersburgs money choney! Doker Pub is the place där kievs rockabillisar träffas och beblandas med vanligt folk till tonerna av livebilly. Såsom money choney asskön stämning där en dans på bordet inte framstår som konstigt, det står till och med på de små påsarna som kommer med ölen, att det är helt ok. Normalno. Bra musik, kul att dansa energo och imorgon får vi se om det blir mer av dans. Global gathering har kommit till Eastern Euorope och har beslutat att göra sin show i Kiev. imorgon.

The final countdown

Jag glömde berätta om en hyllning till Europe som hände i Donetsk i tisdags: Jag har promenerat genom parken och kommit fram till foten av promenaden där gummor säljer matrushkor (jag köpte faktiskt två små multigummor, det för första gången i hela mitt slaviska liv - och jag tycker verkligen att de är jättevackra, jag har ställt upp dem i mitt rum och då jag spanar på dem är jag bara så nöjd med mitt köp och tillfreds med hela mitt liv) och män säljer böcker. Jag står och tittar i en bok från 50-talet om hur Chrustjev varnar för världens kärnvapen då den lite slitna damen i 45-års åldern bredvid gör iordning sin dukförsäljning och trycker på play på bergsprängaren och vad ljuder inte ut över Donetsk solgator om inte Jevråpa (som de heter här) och deras the final countdown. En annan kvinna bredvid mig bland böckerna börjar sjunga med och jag är inte den som inte hänger på och snart står vi tre, sammanknutna via jevråpa, snackar och sjunger vi klockan 1 på dagen i donetsk. i tisdags.

torsdag 12 juli 2007

Manniskor som vill nagot, och garna berattar

10.00 Jag och min tolk Elena anlander i Konstantinovka. Mots av Volodymyr, en man i medelaldern som talar snabbt och engagerat. Jag har kontaktat honom for att intervjua honom om hans organisation, men det visar sig att han dessutom har sett till att ordna moten for mig med en bunt andra organisationer. Vi har tva timmar pa oss och ett haktiskt schema. Volodymyr borjar med att beratta historien om den organisation som han representerar, miljoorganisationen Bachmat.

Historien tar sin borjan i slutet av 80-talet, och han berattar om hur organisationen tog form i samband med sjalvstandighetskampen. Under 90-talet borjade det internationella samarbetet, och man insag att det gick att organisera sig pa annolunda satt, och man tog lardom av olika europeiska organisationer.

For ca 3 ar sedan stiftades en lag om att medborgarna ska kunna ha inflytande i beslutsprocesser, och de ska de kunna fa genom sa kallade Madborgarrad. Volodymyr sitter, som representant for Bachmat, med i tre olika sadana rad, bland annat Medborgarradet for miljofragor.

11.00-12.0o Jag presenteras for manniska efter manniska, organisation efter organisation. Och jag gor mitt basta for att stalla ratt fragor (som jag har anvanding av for uppsatsen), men allt gar lite for snabbt.

12.00 Buss mot Artemonska, nya ansikten, nya organisationer, nya engagerade manniskor. Jag mots av Galina, promenerar genom staden. Kommer till kontoret som tillhor hennes organisation Mama 86. Har sitter redan fyra personer, varav tva fran tva andra organisationer. Har har jag tid pa mig, tid att tanka, att stalla fragor, och att fa svar. Det blir ett mycket intressant samtal...ett samtal om motivation, engagemang, deltagande, och samarbete.

15.30 Gar och ater lunch/middag tillsammans med mina nya bekantskaper Galina och Taras. Kommer till en restaurang i bibehallen sovjetstil, och med sovjetpriser (som Taras formulerar det). Taras arberar sm lakare, sa vi kommer outsokt in pa Ukrainas sjukvardssystem. Statsrepresentanterna sager (och tror, eller vill tro) att sjukvard ar gratis. Men de lever kvar i forestallningar fran forr, for idag ar ingenting gratis.

17.20-18.30 Bussresa till Donetsk.

19.00 Pa ett internetcafe moter jag aktivister fran Opora, som ska ge mig lite material som jag kan tycka ar intressant. Fran deras aktioner och projekt. Och visst ar det intressant. Efter att de visat mig bilder och texter, och brannt en CD till mig sager vi hejda. Jag satter mig vid en dator for att kolla mejl och blogga lite.

Men nu har jag gjort tillrackligt for idag.

Imorgon ar en annan dag.

god dag herr borgmastare!

Artemovsk har haft samma borgmastare i 17 ar. Han tar hand om staden pa sitt satt, och ar svar att fa bort fran tronen.

Galina Oliynykova har forsokt utmana borgmastaren genom att sjalv kandiderade i forra valet. Det var lite av ett skamt, sager hon, men samtidigt var det viktigt eftersom det var ett satt att uppmarksamma medborgarna pa olika problem, tex att borgmastaren inte gar att avsatta. Malet var att starka oppositionen. Och det fanns en oppositionskandidat, som faktiskt hade chans att vinna, men icke sa nicke. Det fuskas hej vilt!

Vi promenerar genom stadens park, som undergar en totalrestaurering (Galina berattar att borgmastaren ser till att kunna rusta upp staden, genom att foretag i regionen far betala pengar till en speciell fond).

Bredvid parken ligger en fargglad kyrka, och framfor den ett stort hus - dar bor borgmastaren och dennes son. I folkmun kallas platsen for "Fadern, Sonen och den Helige Anden".
Hotellet "gruvarbetare" påminde lite om hur vi hade tänkt oss Donetsk...
Palm av järn. Utställningen hade stängt men vakten lät mig titta på järnpalmen iallafall. Tack, Anatolij.


Polisbås


Pusjkin sygg som vanligt


Spårvagnar, ingen tunnelbana

onsdag 11 juli 2007

Donetsk - staden av miljoner rosor

...var mer lik Göteborg än ett skräckinjagande industrinäste... Med parker och sandstränder lite varstans... och 15 ggr bättre espressos än i Kiev, fantastiska fruktefterätter på tavernan nere vid ån och bästa shaverman (kycklingkebab i tunnbröd, med lite pommes och olika specialsåser inuti) jag kan minnas att jag ätit.

Lämnade kvar am i Da-njet-sk och tog tåget tillbaka inatt. Vaknade av att vagnansvarig (provodnitsan) höjde rösten för att väcka mig med frasen "solstrålen sover så gott så gott". De övriga uttryckte sedan sin oro över att jag sovit så väldigt djupt (!). Fantastiska människor. Jag vet vad ni tänker: Var det månne Hanna som stoppade fransmännens pengar i fickorna? Den som frågar får svar.

måndag 9 juli 2007

Donetsk är tillväxtmotorn i Ukraina, här arbetar man och lever med landets sämsta luft, ändå får man bara skit fran huvudstaden. Politikerna i toppen bråkar och försöker splittra landet i öst och väst men egentligen finns inga motsättningar. Ukrainska och ryska, att det talas två språk omvartannat ar inget problem!!

Träffade en ukrainare anstalld pa ett svenskt foretag som ar representerat har i Donetsk och så uttryckte han sig.

Tågvagnen som forslade oss hit erbjöd som antaget en hypertrevlig stamning, denna gång med söta barn och lekglada fd gruvarbetare. Jag och am fick vår första lektion i ukrainska skulle man kunna saga. Så här: att fransmannen investerade i upprustning av den ukrainska järnvägen men att inget blev av for att alla pengar forsvann i maffians fickor, eller kanske att de bara försvann för att det fanns ett för starkt tryck pa att behalla dessa långsamma vagnar och sköna standard. Jag tror det. Jag ar 1,67 m lång, sängen kortare.

jag är på väg ut från den har komputernij klub full med spelglada 12-aringar

söndag 8 juli 2007

14 timmar till Donetsk

Klockan tre går tåget till Donetsk. Vi var försent ute för att få de bra biljetterna, då tåget istället lämnar Kiev sent på kvällen och det bara är att gå och lägga sig och sova på tåget. Så nu får vi åka vakna en stor del av resan istället. Gör kanske inte så mkt. På tåget träffar man ju alltid spännande människor, som man faktiskt för ovanlighetens skull tar sig TID för.

Att vi ska till Donetsk skulle jag tycka kändes helt normalt, lika normalt som att åka till Lviv, om det inte vore så att ukrainarna jag har nämnt reseplanerna för lyfter på ögonbrynen och säger: "har du varit där förut...det är VÄLDIGT annorlunda...oj, vad ska du göra där en hel vecka?"

Denna reaktion har jag fått både från västukrainare och östukrainare i Kiev. Lite känner jag det som att Kiev-folket är ett speciellt folk, som i sin reaktion på något sätt manifesterar skillnaderna mellan öst och väst. Jag har inte varit i Donetsk och jag skulle vilja komma dit helt utan fördomar, men det är svårt eftersom alla jag pratar med åter och åter påminner mig om detta.

Kanske är det så annorlunda som Kiev-folket påvisar. Det tycker jag skulle vara spännande. Men jag hoppas och tror att detta "annorlunda" kommer att kunna innebära något positivt för mig.

Utan administrativa barriärer

"Den form av korruption som idag finns i Ukraina är positiv. Korruptionen gör att processer som är viktiga för människor, till exempel att få möjlighet att starta ett eget företag om man så vill, går snabbt och smidigt, eftersom det saknas administrativa barriärer."

I klarspråk...om man vill få ngt gjort är det bara att betala lite under bordet - då går det snabbt och smidigt.

Uttalandet kommer från några vitryska vänner som har flyttat till Ukraina för att starta ett eget företag. De menar att trots att det i det långa loppet vore bättre utan korruption, så fungerar det faktiskt som det ser ut idag, och ekonomin påverkas inte så mycket av att det är kaos inom den politiska toppen.

lördag 7 juli 2007

Kraina Mriy -



I helgen är det festivalen Kraina Mriy (www.krainamriy.com) i Kiev, många band från Ukraina men även många band från andra länder. Otur för festivalarrangörerna att det var det blåsigt och regnigt igår på öppningsdagen. Trots det var det rätt mycket folk, och jag tyckte att det var härligt att stämningen blev så dramatisk. Den stora Scenen i närheten av Pechersk Lavra, floden Dnepr i bakgrunden, höghusen på andra sidan floden i bakgrunden, mörk himmel och träd som susade i vinden.

På festivalen såldes handgjorda traditionella ukrainska kläder, och jag hart aldrig sett så många olika modeller av de ukrainska blusarna. Vi frågade om priser, och en med mycket broderi och pärlor kostade 500 griva, dvs ca 700 kronor. Dyrt tyckte jag, men det tyckte inte min ukrainska väninna menade att det där var RIKTIGT hantverk. Själv köpte hon en blus för 200 grivna, också mycket mönster och färg.



När konserterna slutat klockan 22, togs det dramatiska till ytterligare en nivå när man tände eld på de stora halmdockorna. De fattade snabbt eld...och försvann! Detta är en del i firandet av högtiden Ivan Kupala, ukrainarnas midsommarafton.

den som väntar på nåt som förhoppningsvis inte gått...

Det är nästan tortyr att köpa tågbiljett i Kiev vid semestertider. Varje kassafönster är täckt med tider för speciella raster. Det är viktigt att man vet när kassörskan har lunchrast och när hon har teknisk rast (räknar pengar) och när hon har rast för att byta bort sig till en annan kassörska. (Har jag någonsin sett en man vid kassan i dessa sammanhang i ngt post-sovjetiskt land? Nej. Har du?) Vissa kassor säljer bara biljetter till den varande dagen, vissa säljer bara till utlandet, vissa köper tillbaka redan köpta biljetter, vissa stänger för dagen 18.40, vissa stänger 18.30. Det finns totalt drygt 30. Det gäller att hitta sin nisch, sin subkultur. Vi hittade vår efter någon knapp timmes köande (vi hade tur) och har nu fixat alla biljetter till Donetsk. På söndag bär det av på nya äventyr:) love them platskartnie, worth every hour of standing around.

fredag 6 juli 2007

Vackra Kiev på uppgång





Fotograf: varken Hanna eller jag, utan gästande John som imorgon åker vidare på nya äventyr. Tack John för fina bilder.