Manniskor som vill nagot, och garna berattar

10.00 Jag och min tolk Elena anlander i Konstantinovka. Mots av Volodymyr, en man i medelaldern som talar snabbt och engagerat. Jag har kontaktat honom for att intervjua honom om hans organisation, men det visar sig att han dessutom har sett till att ordna moten for mig med en bunt andra organisationer. Vi har tva timmar pa oss och ett haktiskt schema. Volodymyr borjar med att beratta historien om den organisation som han representerar, miljoorganisationen Bachmat.

Historien tar sin borjan i slutet av 80-talet, och han berattar om hur organisationen tog form i samband med sjalvstandighetskampen. Under 90-talet borjade det internationella samarbetet, och man insag att det gick att organisera sig pa annolunda satt, och man tog lardom av olika europeiska organisationer.

For ca 3 ar sedan stiftades en lag om att medborgarna ska kunna ha inflytande i beslutsprocesser, och de ska de kunna fa genom sa kallade Madborgarrad. Volodymyr sitter, som representant for Bachmat, med i tre olika sadana rad, bland annat Medborgarradet for miljofragor.

11.00-12.0o Jag presenteras for manniska efter manniska, organisation efter organisation. Och jag gor mitt basta for att stalla ratt fragor (som jag har anvanding av for uppsatsen), men allt gar lite for snabbt.

12.00 Buss mot Artemonska, nya ansikten, nya organisationer, nya engagerade manniskor. Jag mots av Galina, promenerar genom staden. Kommer till kontoret som tillhor hennes organisation Mama 86. Har sitter redan fyra personer, varav tva fran tva andra organisationer. Har har jag tid pa mig, tid att tanka, att stalla fragor, och att fa svar. Det blir ett mycket intressant samtal...ett samtal om motivation, engagemang, deltagande, och samarbete.

15.30 Gar och ater lunch/middag tillsammans med mina nya bekantskaper Galina och Taras. Kommer till en restaurang i bibehallen sovjetstil, och med sovjetpriser (som Taras formulerar det). Taras arberar sm lakare, sa vi kommer outsokt in pa Ukrainas sjukvardssystem. Statsrepresentanterna sager (och tror, eller vill tro) att sjukvard ar gratis. Men de lever kvar i forestallningar fran forr, for idag ar ingenting gratis.

17.20-18.30 Bussresa till Donetsk.

19.00 Pa ett internetcafe moter jag aktivister fran Opora, som ska ge mig lite material som jag kan tycka ar intressant. Fran deras aktioner och projekt. Och visst ar det intressant. Efter att de visat mig bilder och texter, och brannt en CD till mig sager vi hejda. Jag satter mig vid en dator for att kolla mejl och blogga lite.

Men nu har jag gjort tillrackligt for idag.

Imorgon ar en annan dag.