den som väntar på nåt som förhoppningsvis inte gått...

Det är nästan tortyr att köpa tågbiljett i Kiev vid semestertider. Varje kassafönster är täckt med tider för speciella raster. Det är viktigt att man vet när kassörskan har lunchrast och när hon har teknisk rast (räknar pengar) och när hon har rast för att byta bort sig till en annan kassörska. (Har jag någonsin sett en man vid kassan i dessa sammanhang i ngt post-sovjetiskt land? Nej. Har du?) Vissa kassor säljer bara biljetter till den varande dagen, vissa säljer bara till utlandet, vissa köper tillbaka redan köpta biljetter, vissa stänger för dagen 18.40, vissa stänger 18.30. Det finns totalt drygt 30. Det gäller att hitta sin nisch, sin subkultur. Vi hittade vår efter någon knapp timmes köande (vi hade tur) och har nu fixat alla biljetter till Donetsk. På söndag bär det av på nya äventyr:) love them platskartnie, worth every hour of standing around.