The final countdown

Jag glömde berätta om en hyllning till Europe som hände i Donetsk i tisdags: Jag har promenerat genom parken och kommit fram till foten av promenaden där gummor säljer matrushkor (jag köpte faktiskt två små multigummor, det för första gången i hela mitt slaviska liv - och jag tycker verkligen att de är jättevackra, jag har ställt upp dem i mitt rum och då jag spanar på dem är jag bara så nöjd med mitt köp och tillfreds med hela mitt liv) och män säljer böcker. Jag står och tittar i en bok från 50-talet om hur Chrustjev varnar för världens kärnvapen då den lite slitna damen i 45-års åldern bredvid gör iordning sin dukförsäljning och trycker på play på bergsprängaren och vad ljuder inte ut över Donetsk solgator om inte Jevråpa (som de heter här) och deras the final countdown. En annan kvinna bredvid mig bland böckerna börjar sjunga med och jag är inte den som inte hänger på och snart står vi tre, sammanknutna via jevråpa, snackar och sjunger vi klockan 1 på dagen i donetsk. i tisdags.