Donetsk - staden av miljoner rosor

...var mer lik Göteborg än ett skräckinjagande industrinäste... Med parker och sandstränder lite varstans... och 15 ggr bättre espressos än i Kiev, fantastiska fruktefterätter på tavernan nere vid ån och bästa shaverman (kycklingkebab i tunnbröd, med lite pommes och olika specialsåser inuti) jag kan minnas att jag ätit.

Lämnade kvar am i Da-njet-sk och tog tåget tillbaka inatt. Vaknade av att vagnansvarig (provodnitsan) höjde rösten för att väcka mig med frasen "solstrålen sover så gott så gott". De övriga uttryckte sedan sin oro över att jag sovit så väldigt djupt (!). Fantastiska människor. Jag vet vad ni tänker: Var det månne Hanna som stoppade fransmännens pengar i fickorna? Den som frågar får svar.

Donetsk är tillväxtmotorn i Ukraina, här arbetar man och lever med landets sämsta luft, ändå får man bara skit fran huvudstaden. Politikerna i toppen bråkar och försöker splittra landet i öst och väst men egentligen finns inga motsättningar. Ukrainska och ryska, att det talas två språk omvartannat ar inget problem!!

Träffade en ukrainare anstalld pa ett svenskt foretag som ar representerat har i Donetsk och så uttryckte han sig.

Tågvagnen som forslade oss hit erbjöd som antaget en hypertrevlig stamning, denna gång med söta barn och lekglada fd gruvarbetare. Jag och am fick vår första lektion i ukrainska skulle man kunna saga. Så här: att fransmannen investerade i upprustning av den ukrainska järnvägen men att inget blev av for att alla pengar forsvann i maffians fickor, eller kanske att de bara försvann för att det fanns ett för starkt tryck pa att behalla dessa långsamma vagnar och sköna standard. Jag tror det. Jag ar 1,67 m lång, sängen kortare.

jag är på väg ut från den har komputernij klub full med spelglada 12-aringar

14 timmar till Donetsk

Klockan tre går tåget till Donetsk. Vi var försent ute för att få de bra biljetterna, då tåget istället lämnar Kiev sent på kvällen och det bara är att gå och lägga sig och sova på tåget. Så nu får vi åka vakna en stor del av resan istället. Gör kanske inte så mkt. På tåget träffar man ju alltid spännande människor, som man faktiskt för ovanlighetens skull tar sig TID för.

Att vi ska till Donetsk skulle jag tycka kändes helt normalt, lika normalt som att åka till Lviv, om det inte vore så att ukrainarna jag har nämnt reseplanerna för lyfter på ögonbrynen och säger: "har du varit där förut...det är VÄLDIGT annorlunda...oj, vad ska du göra där en hel vecka?"

Denna reaktion har jag fått både från västukrainare och östukrainare i Kiev. Lite känner jag det som att Kiev-folket är ett speciellt folk, som i sin reaktion på något sätt manifesterar skillnaderna mellan öst och väst. Jag har inte varit i Donetsk och jag skulle vilja komma dit helt utan fördomar, men det är svårt eftersom alla jag pratar med åter och åter påminner mig om detta.

Kanske är det så annorlunda som Kiev-folket påvisar. Det tycker jag skulle vara spännande. Men jag hoppas och tror att detta "annorlunda" kommer att kunna innebära något positivt för mig.

Utan administrativa barriärer

"Den form av korruption som idag finns i Ukraina är positiv. Korruptionen gör att processer som är viktiga för människor, till exempel att få möjlighet att starta ett eget företag om man så vill, går snabbt och smidigt, eftersom det saknas administrativa barriärer."

I klarspråk...om man vill få ngt gjort är det bara att betala lite under bordet - då går det snabbt och smidigt.

Uttalandet kommer från några vitryska vänner som har flyttat till Ukraina för att starta ett eget företag. De menar att trots att det i det långa loppet vore bättre utan korruption, så fungerar det faktiskt som det ser ut idag, och ekonomin påverkas inte så mycket av att det är kaos inom den politiska toppen.

Kraina Mriy -

I helgen är det festivalen Kraina Mriy (www.krainamriy.com) i Kiev, många band från Ukraina men även många band från andra länder. Otur för festivalarrangörerna att det var det blåsigt och regnigt igår på öppningsdagen. Trots det var det rätt mycket folk, och jag tyckte att det var härligt att stämningen blev så dramatisk. Den stora Scenen i närheten av Pechersk Lavra, floden Dnepr i bakgrunden, höghusen på andra sidan floden i bakgrunden, mörk himmel och träd som susade i vinden.

På festivalen såldes handgjorda traditionella ukrainska kläder, och jag hart aldrig sett så många olika modeller av de ukrainska blusarna. Vi frågade om priser, och en med mycket broderi och pärlor kostade 500 griva, dvs ca 700 kronor. Dyrt tyckte jag, men det tyckte inte min ukrainska väninna menade att det där var RIKTIGT hantverk. Själv köpte hon en blus för 200 grivna, också mycket mönster och färg.



När konserterna slutat klockan 22, togs det dramatiska till ytterligare en nivå när man tände eld på de stora halmdockorna. De fattade snabbt eld...och försvann! Detta är en del i firandet av högtiden Ivan Kupala, ukrainarnas midsommarafton.

den som väntar på nåt som förhoppningsvis inte gått...

Det är nästan tortyr att köpa tågbiljett i Kiev vid semestertider. Varje kassafönster är täckt med tider för speciella raster. Det är viktigt att man vet när kassörskan har lunchrast och när hon har teknisk rast (räknar pengar) och när hon har rast för att byta bort sig till en annan kassörska. (Har jag någonsin sett en man vid kassan i dessa sammanhang i ngt post-sovjetiskt land? Nej. Har du?) Vissa kassor säljer bara biljetter till den varande dagen, vissa säljer bara till utlandet, vissa köper tillbaka redan köpta biljetter, vissa stänger för dagen 18.40, vissa stänger 18.30. Det finns totalt drygt 30. Det gäller att hitta sin nisch, sin subkultur. Vi hittade vår efter någon knapp timmes köande (vi hade tur) och har nu fixat alla biljetter till Donetsk. På söndag bär det av på nya äventyr:) love them platskartnie, worth every hour of standing around.

Vackra Kiev på uppgång

Fotograf: varken Hanna eller jag, utan gästande John som imorgon åker vidare på nya äventyr. Tack John för fina bilder.

Ålder

Här tror folk att jag är yngre än jag är. Jag är inte riktigt van vid det hemifrån, tycker snarare att det brukar vara tvärtom. Antingen så har jag blivit förbarnsligad, eller så har det med något annat att göra.

Idag filosoferade jag lite om detta tillsammans med en ukrainsk vän. Jag frågade henne om hon trodde att det var på grund av mina kläder och min frisyr. Hon svarade att hon trodde att det var för att jag inte har levt ett så hårt liv, att jag inte behöver bekymra mig om hur jag ska försörja mig, att jag vet att svenska staten kommer att stötta mig om jag råkar illa ut.

Kan det vara så? Är svenska staten är med mig vart jag än går, och påverkar den till och med min ålder?

(Då kommer vi in på temat litteratur. Idag pratade vi om boken "Är svensken en människa?" som analyserar svensken, staten, folkhemmet och individualismen. Jag har bara hunnit bläddra i den, men absolut står den med på att-läsa-listan.)

Utan kaos ingen ordning

Idag jobbar vi igen...och tänker så det knakar. Jag lovar, mitt huvud knakar. Skönt att resa och ha en paus från arbetet i helgen. Men jag känner att jag behöver strukturera tankarna lite.

Efter kaos kommer ordning har jag hört!

Lviv

Vi blev visade Lviv av en kompis kompis, och dennes flickvän, som visade sig vara en professionell guide. Så under ca 2 timmars guidad tur fick vi veta mycket om stadens historia.


Lvivs grundare hette Danilo, han döpte staden efter sin son, Leo. Lejon är därför stadens symbol, och lejonstatyer finns var man än går.


Judar och armenier har varit stora folkgrupper i Lviv. Den här bilden visar delar av vad som finns kvar av en av synagogorna i de judiska kvarteren.

Krim på tåget till Lviv

På tåget från Vinnytsya till Lviv delade vi bord med en ganska blyg, 20-årig student från Krim, som snart skulle byta medborgarskap för att kunna bli officer i ryska flottan (ukrainska flottan skär ner fick vi veta). När vi steg på tåget hade han redan spenderat 17 timmar där (utan att sova hävdade han, och det kan nog vara sant för han såg ganska blek ut). Han skulle till Lviv för att hälsa på sin pappa under två veckor och plugga inför ett viktigt examensprov.

Väl framme i Lviv hade Hanna och jag ännu ingenstans att bo, men Krim-killen tipsade oss om ett hotell på stationen. Vi gjorde sällskap dit, men damen i kassan sa att det var lika bra att vi istället hyrde ngt på stan eftersom det skulle spelas hög musik hela nattan. Vi sa hej-då till Krim-killen, som ville stanna, och begav oss till ett hotell som damen i kassan så snällt tipsat oss om.

På Hotell Arena (beläget på sidan av en stor cirkusbyggnad) möttes vi av ännu en dam, och denna dam var otroligt vacker och pratade otroligt vacker ukrainska. Vi checkade in, och tog sedan en promenerad genom ett väldigt lugnt (dagen efter konstitutionsdagen, kanske var alla hemma och vilade) och mörkt (gatubeslysning?) Lviv.

Vodka och durkslag i Vinnytsya

Efter frukost promenerade vi genom Vinnytsya, utan att veta vart vi var påväg. Vi råkade gå förbi en verkstad där det tillverkades dörrar. Två knegare i 40-års åldern, Viktor och Kolja, började prata med oss, och tyckte att vi behövde lite kaffe, vodka, glass, korv, skinka, majonäs och bröd - klockan var ju faktiskt redan 11 (på dan). Mest pratades det om vodka och banditer. Vi fick också veta att president Jusjtjenko brukar städa i Viktors kök, och att de tyckte att Janukovitj var lika ihålig som ett durkslag. Ingen av dem tänkte rösta i valet (och har aldrig gjort, varför börja nu när man aldrig har gjort det förr?).



Vi visade Viktor och Kolja bilden på det här häftiga huset, som vi fick veta kallas Knisjnaja, eftersom det ser ut som en uppfälld bok (Kniga=bok på ryska).


Man får inte gå på tågrälsen! Klockan tre drog vi vidare på nya äventyr, 8 timmars resa till Lviv.

Hotell Profsojoz

Långhelg här torsdag-söndag, eftersom det var konstitutionsdagen på torsdagen. Hanna och jag passade på att röra oss bort från Kiev. Kiev-Vinnystya-Lviv-Kiev.

Hotellet Profsojoz i Vinnytsya välkomnade oss med vackert ljus och klockren design.